Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linné - Linné som vetenskapsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begagna Linnés egna ord, “som att säta kläpp i en klocka;
två namn kunna lätt minnas, lätt nämnas och skrivas,
långt bättre än förut skedde genom långa definitioner“.
Dessa så att säga administrativa åtgärder hava
egendomligt nog bortskymt Linnés förtjänster inom botanikens
övriga områden. Den för Linnés samtid viktigaste
disciplinen var utan tvivel den deskriptiva botaniken,
insamlandet och sovrandet av materialet, och detta insåg Linné.
Han hade en mycket stark känsla av, att vetenskapen
borde börja med analysen och icke — såsom den äldre
tiden samt delvis ännu Swedenborg — med syntesen. I
en av sina föreläsningar yttrade han: “Om jag skulle
undervisa i den naturliga metoden, så borde jag först själv
känna den. Jag borde sedan gå från det allmänna till
det enskilda och taga en bestämd princip till utgångspunkt.
Så bör en lärare göra; men då vi ännu alla äro lärjungar
i naturvetenskapen, böra vi alla gå från det enskilda till
det allmänna och således först grunda släkterna, sedan
familjerna och slutligen klasserna“. Men inom denna
deskriptiva botanik, utförde han, dels själv, dels genom sina
lärjungar ett fullkomligt vägröjningsarbete — av samma
art som sedan Berzelius inom sin vetenskap — tack vare
vilket sedan nya områden kunnat öppnas för den botaniska
vetenskapen. Men ej heller dessa voro för Linné främmande,
och över allt möter man hos honom uppslag, som
sedermera utvecklats till särskilda vetenskapsgrenar. Mest
intresserade han sig naturligtvis för biologien, och genom
sina undersökningar av befruktningen torde han även här
kunna sägas vara banbrytande, så mycket mer som han
även uppmärksammat en mängd andra biologiska
företeelser såsom fröspridningen, växternas rörelser, bladens dag-
och nattställning (deras “sömn“), blommans öppnande och
slutande vid vissa tider på dygnet, på grund varav han
fann sig äga ett särskilt “blomsterur“, växternas förmåga
att skydda sig mot klimatet och mot djur o. s. v.
Växtgeografien ägnade han stor uppmärksamhet, han fann, att
lokalens natur förändrade växternas gestalt och
beskaffenhet, han sysselsatte sig med frågan om växternas
vandringar från land till land, de vägar, på vilka de överförts,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
