Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturvetenskapen, ekonomien och de humanistiska vetenskaperna - Kemien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle föreläsa. Frågan om en särskild lärostol i kemi
togs därför 1749 upp av den förut omtalade
uppfostringskommissionen, som föreslog, att professuren i poesi såsom
relativt överflödig skulle indragas och ersättas med en i
kemi. Detta blev också riksdagens beslut. Synpunkten
var närmast bergsväsendets behov, och till platsens förste
innehavare fick man en skicklig mineralog, J. G.
Wallerius. Men hans största betydelse kom dock att ligga på
ett annat, likaledes praktiskt område, och han blev
“åkerbrukskemiens fader“, den förste överhuvud inom denna
vetenskap, ty ehuru hans huvudarbete, det stora på
latin och svenska utgivna Åkerbrukets chemiska
grunder utkom först 1761 eller tre år efter engelsmannen
Home’s Principles of agriculture and vegetation, hade
Wallerius ända sedan 1751 utgivit flera skrifter, i vilka
huvudtankarna uttalats. Home’s arbete var för övrigt mera
en praktisk lanthushållningslära.
Inom detta område var Wallerius således en banbrytare,
men han var det icke inom den allmänna kemien. Detta
torde däremot kunna sägas om hans båda efterföljare,
Torbern Bergman och C. W. Scheele, vilka bägge höra
till den kemiska vetenskapens främste representanter före
Lavoisier, och vilka, ehuru de aldrig förlorade samtidens
praktiska intressen ur sikte, dock framför allt voro
vetenskapsmän. Bergman hade ej börjat som kemist, utan
såsom biolog och fysiker, och det var dessa vetenskapers
stränga, experimentella metod, han överförde på den
jämförelsevis unga kemien. “Rön och försök — yttrade han
— äro uti naturens rannsakande de rätta ledbanden.
Förslagsmeningar hava även sin stora nytta, så vitt de giva
anledning att genom nya försök öka vår kunskap, men
de böra då ock vara sådana, att de äga överensstämmelse
med bekanta lagar, att inga bekanta fenomen strida
däremot och att de genom försök kunna slitas. Men blotta
föreställningar om första grundorsakernas natur och
verkningssätt passa ännu icke med vår naturkunnighet“ —
klarare har den modernt vetenskapliga metoden icke kunnat
uttryckas.
Scheele var liksom Linné snarast en självlärd man, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
