Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalin och hans tid - Argus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
modesnobberiet hos “petit-maitren“, vidare förfäktas toleransen,
och såväl detta som de ganska bittra anfallen på
prästerna förebådar ej otydligt den gryende
upplysningsperioden. Så t. ex. yttrar Dalin i en från van Effen lånad
uppsats på tal om den unge gossens uppfostran: “I själva
himlaläran måste man tillåta hans tankefrihet. Låt honom
vara kättare på hundra vis, till dess han med rena
skäl blir övertygad. Det skadar icke. Han bör söka
religionen; religionen bör icke söka honom.“ En dylik svag
tolerans, som då väckte mycken uppmärksamhet och
motsägelse, var dock ett långt steg åt vänster från Rydelius
och visar, huru starkt Dalin nu påverkats av den nya
litteratur, han studerat, ty om än tanken är van Effens, är
dock formuleringen Dalins.
Inom politiken fick Argus ej yttra sig, men det är
dock tydligt, att hans sympatier lågo åt samma håll som
i Awazu och Wallasis d. v. s. att han sympatiserade
med den stämning, som några år senare skapade
hattpartiet.
Men trots sin brist på originalitet öppnade
Argus-författaren dock fönstren till Europa, och genom honom fick
man en föreställning om de andliga rörelserna utrikes.
Däri låg den kanske främsta orsaken till tidskriftens
framgång. Men såsom författare uthärdar utgivaren av Argus
ingen jämförelse med sina egentliga förebilder, Steele och
Addison. Han saknar deras älskvärdhet, urbanitet och
humanitet, han kan aldrig nöja sig med en antydan, utan
måste på rent tyskt manér stryka under för att läsaren skall
begripa honom. Och han är aldrig psykolog — blev det
ej heller sedermera. I Spectator voro de olika
berättelserna inlagda i en ram; för läsaren presenterade utgivaren
en klubb, vars medlemmar sedan bilda det sammanhållande
bandet i tidskriften. Dalin försökte detsamma,
introducerade Herr Hjärnbrott, Herr Ehrenmenuet m. fl., men
han kunde ej individualisera dem och övergav snart hela
försöket.
Men om psykologien var Dalins svaga punkt, visade
han sig i de nummer, där han var självständig, såsom en
god iakttagare och framför allt såsom en ypperlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
