Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dalin och hans tid - Argus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“götisk“ storvulenhet, och dessa bildade tillsammans
ordenssällskapet Awazu och Wallasis. Sällskapets ende oadlige
och även ende litterate ledamot blev Dalin, och nu
började han att skriva sina första dikter. Men i
kanslikollegiet, där han blivit extraordinarius, gjorde han en ny
bekantskap med en annan ung tjänsteman, Carl
Carlsson, som på sommaren 1730 börjat utgivandet av vår första
moraliska veckoskrift Den Sedolärande Mercurius.
Någon större självständighet hade denna icke; av de 72
arken voro, såsom Lamm visat, icke mindre än 49 rena
översättningar, och förmodligen voro de återstående 23 till en
ganska ringa del originella. Tidskriften upphörde väl redan
på hösten 1731, men den hade tydligen förvärvat sig stor
popularitet, och ett år därefter beslöt den då
tjugofyraårige Dalin att återupptaga planen. Han hade förut
försökt sig såsom bearbetare av ett par franska satirer, och
något i den stilen, fast på prosa, skulle den nya
tidskriftens innehåll bliva. Bekantskapen med Carlssons sätt
att redigera Mercurius hade för övrigt säkerligen lärt
honom, att konsten att en gång i veckan fylla ett dylikt
litet kvartblad ej var överdrivet stor, då så mycken oöversatt
litteratur fanns kvar.
Så utkom i december 1732 det första numret av Argus
och vann genast från början en oerhörd framgång — till
någon del beroende på den lockelse, som utgivarens strängt
bibehållna anonymitet utövade. De samvetsgranna
undersökningar, som på den sista tiden gjorts rörande Argus,
hava visat, att dess originalitet ej är stor. Det mesta är
översättningar och bearbetningar från Addisons och Steeles
tidskrifter, i hög grad också från holländaren van Effens
Le Misanthrope, och något från andra källor såsom Der
Patriot i Hamburg, Swifts sagor, Boileaus satirer, La
Fontaines och andras fabler o. s. v. De idéer, som Argus
förkunnade, voro heller icke vidare originella, även om
lokaliseringen till svenska förhållanden är gjord med en sådan
talang, att både samtiden och eftervärlden låtit narra sig.
De mänskliga lyten och svagheter, som angripas, äro
desamma, som anfallas i alla samtida tidskrifter. Mest con
amore satiriseras kanske lärdomspedanteriet, men även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
