Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Dalin och hans tid
- Argus
- Brynilda, Svenska Friheten och Aprilverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själ var här icke med så, som när det gällde det
“nöjsamma“, och efter att hava utgivit två årgångar drog han
sig tillbaka.
Brynilda, Svenska Friheten och Aprilverk.
Hans nästa stora framgångar voro likaledes på områden,
som alls icke passade honom. Till sin läggning var han
såsom Holberg realist. Men Holberg höll sig inom denna
stilart. Han försökte sig aldrig såsom tragisk skald, och
han travesterade endast — i Peder Paars — den ideala
hjältedikten. Men den mot alla intryck osjälvständigare
Argusförfattaren kände sig hava fått en litterär ställning, som
bjöd honom att försöka sig på alla de diktarter, som då
stodo högst i kurs inom Frankrikes litterära värld — på
en komedi i Molières stil, en tragedi i Racines, ett epos och
en lärodikt i Voltaires. Alla dessa försök kröntes av den
yttre framgång, som ofta kommer de första uppslagen till
del, men estetiskt äro de knappt lyckade. Bäst är nog
hans Aprilverk om vår härliga tid, en efterbildning av
Voltaires Le Mondain, som Dalin väl knappast kan hava
missförstått, men i varje fall givit en alldeles motsatt
tendens. Voltaire hade i sin dikt gjort ett skämtsamt inlägg
i en strid, som pågick under 1700-talet och som ock i
Sverige omfattades med ett visst intresse: tvisten om
“Yppighetens nytta“ eller lyxens berättigande. Uppslaget hade
givits genom engelsmannen Mandevilles berömda bifabel,
i vilken han förfäktat lyxens betydelse för industri, konst
och handel, och Voltaire hade i Le Mondain på sitt
blasfemiska sätt tagit upp tanken. En ung sprätt lovprisar
den gyllene, njutningsfyllda tid, i vilken han lever, och
tänker med fasa tillbaka på våra första föräldrars
barbariska paradis d. v. s. Voltaire gycklar både med den
moderna tiden och ännu mycket mer med förtjusningen
för den gamla. Men Dalin var alldeles för tungfotad för
att uppfatta detta lätta franska skämt, även för
konservativ att vilja ansluta sig till en så föga moralisk teori, och
i motsats till Voltaire tog han avgjort parti för forntiden
och strök — under en tämligen grov ironis form — ned
den nya tidens lyx, dess laster och flärd. Den
revolutionära dikten förvandlades således till en moralpredikan
i den gamla stilen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:25 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/2/0109.html
