Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Nordenflycht, Gyllenborg och Creutz - 1750—1763
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Swedenborg finna vi något av tvivlets lidande. Rent
teoretiskt hade man blott utbytt en åsikt mot en annan.
Hos fru Nordenflycht bryta sig däremot de olika
idéströmningarna mot varandra, den gamla ortodoxa tron, Voltaires
deism och Rousseaus orediga, men våldsamma religiösa
känsla, och just emedan hon innerst var en verkligt
religiös karaktär, framkallade tvivlen hos henne ett lidande,
en andlig vånda, som ingen av våra skalder före henne
känt.
Den korta tid (1750—1763), under vilken hon stod
såsom vår litteraturs centralfigur, var också i andligt
avseende en starkare brytningsperiod än den föregående.
1744 hade Lovisa Ulrika kommit till Sverige, och hennes
fria åskådningssätt hade icke blivit utan inverkan inom
de högre cirklarna. Från Uppsala började samtidigt de
nya fysiska och astronomiska idéerna att spridas, och såsom
vi sett klagades nu också vid 1750-talets riksdagar över
det stigande fritänkeriet. Men under det att biologiens
och astronomiens resultat ympas in i den allmänna
bildningen, börja nu, vid århundradets mitt, de estetiska
intressena att segra på de naturvetenskapliga, som behärskat
dess förra del. Vitterhetsakademien och Tankebyggarorden
stiftas, och det starka franska inflytandet symboliseras därav,
att en fransk teatertrupp nu träder i stället för den Svenska
Skådeplatsen.
Men även i Frankrike, varifrån vi nu togo parollen,
blevo brytningarna starkare. Voltaire återvände 1753 från
sitt besök hos Fredrik II, och hans kamp mot “fördomarna“
fick efter denna tid en betydligt våldsammare karaktär än
förut. Hans samtida hade i allmänhet slagit sig till ro på
Leibnitz, Shaftesburys och Popes lära, att allting i denna
världen var förträffligt inrättat med avseende på det hela
och att även olyckorna och de skenbara orättvisorna voro
nödvändiga för den visa och förträffliga världsordning,
som ledde universum. Men så inträffade 1755 den
fruktansvärda jordbävningen i Lissabon, och denna rubbade
tron på världsordningens rättvisa. Voltaire skrev sin
ljungande dikt Sur le désastre de Lisbonne, som blev en
mördande vidräkning med Leibnitz’ theodicé. Samtidigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
