Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Nordenflycht, Gyllenborg och Creutz - 1750—1763
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utvecklade sig den äldre tidens deism till en allt djärvare
materialism. 1751 utkom första bandet av Encyklopedien,
som skulle bliva denna nya, materialistiska tids evangelium.
Därmed bildades ock en fast sluten armé i “upplysningens“
tjänst, lidelsefullt stridande för den filosofi, som skulle
lösa livets alla gåtor och skänka mänskligheten lycka.
Men just när den franska rationalismen utvecklades
som kraftigast, just när tron på upplysningens välsignelser
föreföll mest orubblig, började reaktionen mot tidens
förnuftskult. Den avgörande brytningen skedde vid
århundradets mitt, men den hade sina förberedelser långt
tillbaka i tiden. Moralen hade ända sedan seklets början
fått ersätta religionen, och det hade, först i England, men
sedan ock i Erankrike, utvecklats en “dygdereligion“,
som helt naturligt tog färg av den antika stoicismen.
Seneca, Marcus Aurelius, Epiktetos och de stoiska romerska
satirikerna och historikerna blevo tidens älsklingsförfattare
även i Sverige. I denna sin äldre form framträder
“dygden“ närmast såsom en manlig, något sträv
pliktkänsla. Men på stoicismens höjder var det dock kallt att
dväljas, och lika litet som “förnuftet“ kunde “plikten“
värma människorna. “Dygden“ fick därför en ny
skiftning. Mot den starka tron på förnuftets förmåga att
fylla ut hela människolivet började en känslans reaktion,
först svagare, sedan allt kraftigare. Redan Steele var starkt
sentimental, och nu började dygden att fattas framför allt
såsom “ömhet“ — för att begagna den sedan i Sverige
brukliga termen — d. v. s. såsom hjärtats förmåga att
känna starkt och livligt. Denna sentimentalitet ökas allt
mer och mer hos romanförfattare som Richardson och
Marivaux, fyller ut det med Lillo framträdande borgerliga
dramat, möter oss i Youngs kaotiska Nattankar, och dygden
förvandlas så småningom till en talang att fälla
medlidsamma, men också vällustfyllda tårar inför “uslingens“ nöd
— dock utan någon skyldighet att gripa in i världshändelserna.
Men det var först med Rousseau, som det stora
genombrottet skedde — känslans eruption i förnuftets tidsålder.
1750 utkom hans första Discours sur les sciences et les arts
såsom svar på den prisfråga, som akademien i Dijon året
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
