Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fru Nordenflycht, Gyllenborg och Creutz
- Övriga dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utkom 1744 och som fortsattes ända till 1750. Såsom i
sitt slag den första i vårt land har denna poetiska
kalender ett visst intresse såsom ett symtom på allmänhetens
ökade intresse för poesien.
Övriga dikter.
Betydande äro de dikter, som hon skrev under denna
period, icke. I formellt avseende stå de vida tillbaka för
Dalins, och innehållet erbjuder föga nytt. En del är
tillfällighetsdikter, som fru Nordenflycht tydligen skrev av
rent ekonomiska motiv. I andra härmar hon Dalin, vars
diktning låg henne så fjärran. Så imiterar hon hans
politiska “kämpavisa“, skriver liksom han en komedi, Den
äregiruge Intrigeuren, med lika abstrakta figurer som
Den avundsjuke, och söker även i ett “epos“ Det frälsta
Swea — med anledning av prins Gustavs födelse — giva
ett motstycke till Dalins Svenska Friheten. Men helt
naturligt kom hon här långt efter förebilden. De
polemiska inlägg för kvinnoemancipationen, som hon då och
då gjorde, voro också tämligen otidsenliga. Under få pe-
rioder har kvinnan spelat en större roll än under
1700-talet. I föregångslandet Frankrike var det de kungliga
mätresserna, som ledde politiken, och det litterära livet
koncentrerade sig i de “salonger“, där spirituella och
finbildade damer hade ledningen. Men skillnaden mellan
dem och den “emanciperade“ kvinnan var snarast
densamma som mellan världsmannen och pedanten, och det
var detta förlegade ideal, som fru Nordenflycht uppställde
— den lärda, halvt manliga kvinnan med en illa dold och
med avund förenad antagonism mot mannen. Först då
hon under nästa årtionde gjort bekantskap med de unga
hovmännen Creutz och Gyllenborg och själv bildat en
salong, fick hon en mera fri uppfattning, dock utan att
fullt kunna befria sig från sin gammalmodiga syn på
denna fråga. Ännu 1761 skrev hon sin vidlyftiga, mot
Rousseaus kvinnohat riktade dikt Fruntimrets försvar.
Hennes naturdikter skilja sig föga från den äldre tidens
och hava varken den egentliga rokokons grace eller den
rousseauanska tidens hänförelse. Fru Nordenflycht var ännu
allt för mycket “herdinna“ att kunna uppfatta den
verkliga naturen, och i enlighet med den äldre smaken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:25 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/2/0124.html
