Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Nordenflycht, Gyllenborg och Creutz - Daphne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förste verklige skald. Dalin, som skrev goda vers, saknade
djupare toner i sitt väsen, fru Nordenflycht, som ägde ett
rikt temperament, kunde aldrig övervinna språkets
svårigheter, och för den innerst prosaiske Gyllenborg var poesien
snarast ett tilltag, som någon enstaka gång kunde lyckas.
Creutz däremot var den borne skalden. Hans tonskala
var icke omfattande, men han behandlade den med en
mästares virtuositet.
Gyllenborgs stoicism hade varit en bland tidens många
maskeradkostymer. Creutz hyllade en annan filosofi och
var i stället epikuré. Men denna njutningsfilosofi, som
icke blott var hans, utan innerst hela 1700-talets, var
däremot fullkomligt äkta och alldeles fri från “stoikernas“
pedantiska beroende av antiken. Den moderna epikureismen
hade utbildats under la regence, av “les libertins“, och
encyklopedismen gav sedermera blott det vetenskapliga
underlaget till en sensualistisk världsåskådning, som redan
gått hela tiden i blodet. Denna filosofi förblev Creutz
trogen under återstoden av sitt liv. Under ungdomen
framträder den såsom poetens skönhetskult, sedermera sasom
världsmannens älskvärda lättsinne och njutningslystnad.
Han var då — för att begagna en träffande samtida
karakteristik — “ömsom filosof, statsman, litteratör,
courtisan, roué, men alltid omtyckt“.
Ack, Daphne! Fullfölj dina öden,
Och av så sälla nöjen lär,
Att livet liknar endast döden,
När det ej vet, vad kärlek är.
— — — — — — — — —
Ack Daphne! Vilken gruvlig plåga:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
