Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallenberg och Bellman - Bacchi ordenskapitel - Fredmans epistlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utmärka sig för sitt goda lynne och trots all drastisk
komik också för sin älskvärdhet. Men efter några år,
särskilt in på 1770-talet, svälla visorna ut till ett slags
stora oratorier. Och detta var knappast lyckligt.
Bellman var lyriker, hans styrka låg i den korta
situationsbilden, och när det gällde utförliga kompositioner, kom
hans förmåga alltid till korta. I dessa större kapitel
upprepar han sig själv och blir ganska enformig, t. o. m.
ledsam, och den karakteriseringskonst, som eljes var hans
styrka, sviker honom här alldeles. Figurerna skilja sig
alls ej från varandra, äro utan all individualitet, icke ens
realistiskt tecknade, utan ett slags abstrakt hållna
dryckenskapens och liderlighetens heroer. Den parodi, som dessa
handlingar innehålla på den gustavianska tidens allvarliga
ordnar, kan heller ej senteras av vår tid och var väl ej
vidare djup. Det nästan enda, av vilket vi kunna njuta,
är de inströdda lyriska smådikterna: Böljan sig mindre
rör, Vem är, som ej vår broder minns m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
