Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallenberg och Bellman - Fredmans epistlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
krogkund, vilken knappt ägde tak över huvudet och kläder
på kroppen. Men trots sitt djupa förfall tyckes han dock
hava varit huvudet högre än sin omgivning, och det
förefaller, som om Bellman någon tid efter hans död fått reda
på en mängd drag ur hans liv, höra karakteristiker av
honom o. s. v. Detta satte skaldens fantasi i rörelse, och
i varje fall var det Fredman, som nu blev hjälten i hans
främsta diktcykel.
De äldsta av dessa dikter äro utan tvivel de, som ännu
hava formen av verkliga “epistlar“ d. v. s. visor, som
svagt parodiera Pauli epistlar och dessas språk (Ep. 5 och
6). Men ganska snart övergav Bellman denna stil, som
ju skulle hava blivit ytterst enformig, och bibehöll endast
själva titeln. De följande äro därför blott situationsbilder
ur Fredmans liv, vilka ganska oegentligt kallas epistlar,
och efter någon tid gick Bellman ännu längre och använde
den populära titeln för dikter i allmänhet, som handla om
nya hjältar, Movitz, Mollberg och Ulla Winblad. Dessa
dikter, blomman av Bellmans skaldskap, förvärvade sig
hastigt en oerhörd popularitet, och 1771, möjligen redan
1770, tänkte Bellman utgiva dem i tryck. Han hade då
en del (med 25 epistlar) färdig, sannolikt också den andra
delen (med också 25), ty från februari 1772 hava vi en
mycket prydlig avskrift av den andra delen av det för tryck
avsedda originalet, som således måste hava förelegat färdigt
något tidigare eller åtminstone i slutet av 1771. Det
hela var avsett att rymma 100 epistlar. Men av någon
anledning kom samlingen då ej ut, och sedan dröjde det
ända till 1790, då 82 trycktes. Femtio voro således
färdiga i slutet av 1771 och inflöto — så när som på tre
— i 1790 års upplaga, dock ej i samma ordning. Sedan
tillkommo de återstående, de flesta tydligen kort efter
1772, men några, flera av de finaste, strax före
tryckningen 1790. Den egentliga episteltiden var dock åren
1768—1772.
Det är framför allt i denna samling, som vi hava
Bellman. Ehuru han utan tvivel bör räknas till
världslitteraturens stormän, är det få, som vid första blicken verka
mindre imponerande. Själv har han i en påbörjad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
