Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Upplysningens genombrott
- Senare dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu, att folken i sin enfaldighet skola rädas det, i sin
rädsla skola tro det — och från samma stund är
tyranniets sak vunnen, ljuset i allmänt avtagande, Europa hotat
med seklers träldom!“ Artikeln föranledde väl ett
tryckfrihetsåtal, men detta måste återtagas, och lika liten
framgång hade hertig-regentens försök att genom Rosenstein
påverka Kellgren. “Min vänskap för kungl. sekreteraren
Kellgren“ — svarade Rosenstein — “är lika uppriktig som
hans för mig, men då han i snille äger en så stor
överlägsenhet över mig, har jag ej ens kunnat fatta den tanken
att vilja leda honom.“
Senare dikter.
Samma vidsynthet röjde den äldre Kellgren ock i sin
uppfattning av litteraturen. Ty Thorilds motståndare var
minst av allt en estetisk pedant, som insnörts i några trånga
“regler“. Ingen har djupare än han känt sanningen av
Boileaus ord: rien n’est beau que le vrai, le vrai seul est
aimable, och såsom kritiker visade han detta i sin förut
omtalade Bellmans-essay, som blott vidare utför den där
proklamerade satsen: “Varje sant snille måste äga sin
egen ursprungliga form, vara sig och ingen annan.“ Icke
minst hade han lärt av sina motståndare Thorild och
Lidner. Redan i formen med dess fria lyriska rytmer,
dess passionerade avbrott och utrop har Kantaten 1789
starkt påverkats av Lidners stil, särskilt av Yttersta domen.
Och de orimmade versmått, som Kellgren i striden med
Thorild så starkt fördömde, använde han i flera av sina
senare dikter själv — så i Dälden, i en metrisk
översättning av ett av Horatius’ oden och i Ode till sällheten,
som väl — ehuru blott en översättning från
Schack-Staffeldts danska original — torde vara den första mera
betydande 1700-talsdikten på ett antikt, orimmat versmått
(den asklepiadeiska strofen) — otvetydiga vittnesbörd om
de intryck han mottagit från den nyhumanistiska rörelsen.
Men även för bibelns poesi hade han nu fått sin blick
öppnad. Betta visade sig icke blott i en recension över
Tingstadius, utan ock i den mäktiga inledningsstrofen till
kantaten 1789: “Röst av Allfaders mun: Ännu ett år åt
världen.“ Milton framstod nu också för honom i ett i
viss mån nytt ljus. Han stötte sig väl fortfarande på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:25 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/2/0200.html
