Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Upplysningens genombrott - Leopold
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
älskade, vars röst han hörde i näktergalens sång och vars
väsen han andades in i rosens vällukt. Hela dikten med
dess ständigt återvändande tema: Jag endast dig i världen
ser, verkar såsom musik, såsom Beethovens Adelaide, och
språket har ett smältande välljud, som överträffar även
det i hyllningen till Rosalie.
Liksom i en brännpunkt samla sig här intryck från
olika håll — från Oxenstiernas Themir, från Miltons
Paradise Lost, från rokokopoeten Dorat, från Baggesen,
från Thorild. Men allt detta har Kellgren sammansmält
till ett underbart helt, som ända igenom tagit färg av
hans egen personlighet. Det var ock vid denna dikt,
som Franzén sedermera anknöt, och särskilt då han
skrev Människans anlete har musiken från Den nya
skapelsen ljudit i hans öron.
Kellgren var således en man, stadd i en ständig
utveckling. Sin ungdoms ideal övergav han väl aldrig, men med
åren blev hans upplysningsfilosofi allt djupare och ädlare,
hans blick blev allt mera fri och human, och vår
litteraturs historia hade kanske blivit en annan, så vida det
varit han, och icke Leopold, som under den följande stora
brytningsperioden stått i spetsen för vår litteratur. Men
Kellgrens liv blev icke långt. Han hade ständigt varit
sjuklig, hade ej heller skonat sig själv, och redan i början
av 1790-talet var han en av bröstsjuka bruten man. 1795
slutade han sina dagar. “Han dog som en hjälte“, skrev
en av hans beundrare, den unge Hans Järta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
