Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild och Lidner - Thorild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spåren i hans idéliv, vidare Göthes Werther, Ossian,
Klopstock och Young, såväl dennes Natt-tankar som hans
väckande skrift On original composition. Men även
Leibnitz och Shaftesburys theodicéer påverkade honom starkt —
den senares även indirekt genom Pope’s Essay on Man —
och till sist tog han intryck också från Spinoza, som vid
denna tid åter kom till heders och hade ett ej ringa
inflytande på Sturm- und Drangskalderna. Han blev nu
en fanatisk motståndare till Voltaire och dennes kalla
förståndsfilosofi, utan att varken detta eller hans föregående
omslag tyckes hava åtföljts av någon religiös kris i hans
liv. Någon dylik låg över huvud icke för hans naturell.
Han var under hela sitt liv en varmt “troende“ utan den
ringaste skepsis, på sanningen av de åsikter, han hyste,
tvivlade han aldrig ett ögonblick, i varje motsägelse såg
han antingen illvilja eller dumhet, och att nödgas växla
ståndpunkt vållade honom aldrig någon smärta. Den
världsåskådning, som han till sist förvärvat sig redan såsom
student i Lund, förblev han väl i viss mån trogen under
hela sitt liv, men i den praktiska tillämpningen av denna
kunde han utan all psykisk strid gå över från den ena
ytterligheten till den andra.
Mer än någon av sina föregångare inom den svenska
litteraturen var han fylld av Rousseaus naturdyrkan och
känslosamhet, och denna Rousseaustämning utgör själva
grundtonen i hans väsen. Det är också med honom, som
rousseauismen fullt och stormande bryter igenom i vår
litteratur. Men någon konsekvent rousseauan var han
icke, och han delade aldrig Rousseaus hat mot vetenskapen.
Tvärtom hyste han under hela sitt liv den naiva tro på
“upplysningens“ förmåga att bota mänsklighetens alla
olyckor, mot vilken Rousseau gjort sitt mest betydande
inlägg — i detta fall var icke ens Rosenstein en mera
trogen adept av upplysningsfilosofien. Thorild stannade
heller icke vid Rousseaus poetiska svärmeri för naturen,
utan under intryck från Spinoza och den antika stoicismen
utvecklade han den mera ofilosofiska naturdyrkan, som
gripit honom hos författaren till La novelle Héloise, till en
högstämd panteism, som fyllde honom med något av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
