- Project Runeberg -  Huvuddragen av Sveriges litteratur / 2. 1700-talet /
206

(1917-1918) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild och Lidner - Passionerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

oftast — såsom Kellgren anmärkte — i kalla utrop. Men
vad man mest fäste sig vid var formen: orimmad
hexameter och därtill en ytterst knagglig sådan. Mönstret var
Klopstocks hexameter, men det hade nog varit bättre, om
Thorild även här klätt sina tankar i Ossians rytmiska
prosa. För övrigt berömdes dikten för “en ädel frihet,
som dock någon gång torde bryta till självsvåld; en rik
och brinnande bildningsgåva, som likväl ej alltid erkänt
förnuftets och smakens lagliga styrsel, en hög och manlig,
ehuru på sina ställen nog mörk, sträv och med tvungna
epitet belastad stil“. Men ehuru poemet, såsom dikt
betraktat, onekligen är mycket svagt, fylles det dock stundom
av en så hög, allvarlig och mäktig stämning, att man kan
förstå den nyhetens tjusning, som Passionerna väckte hos
samtiden. Man behöver blott lyssna till dess början:

Från ditt sköte, Natur, låt i eteriska vågor
Strömma över min sång behag och rörande skönhet,
Strömma förtjusning. Dig, ack dig, odödliga milda
Alltupplivande, dig Natur, min bävande harpa
Stämmes. Tyst omkring mig sväva, Ossians ande!


Detta var dock ett nytt anslag! Och i en punkt var
dikten onekligen banbrytande. Thorild låter där världens
alla stora skalder passera revy, och i denna revy har han
framlagt just den nya tidens program. Det, som här först
slår en, är, att han så gott som alldeles utesluter
fransmännen. De enda, som nämnas, äro Rousseau och den nu
bortglömde Thomas, “en av de få fransoser, som hava
något ädelt“ och som Thorild beundrade för hans
äreminne över Marcus Aurelius. Stormännen äro däremot
britter — först Ossian, “skaldernas konung“, som icke ens
Milton i sin flykt hinner, för vilken Homerus försvinner
och Voltaire blir ett intet. Vidare Shakspere, och såsom
den tredje kunde han hava tillagt Young, som visserligen
ej nämnes i själva dikten, men från vilken dess motto är
lånat: “Born originals, how comes it to pass that we die
copies?“ Märkligast är dock, att han för första gången
bland de stora skalderna också nämner några tyskar, utom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/2/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free