Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild och Lidner - Erik XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att hon kommit in i Juliettes cell och där funnit henne
död — blek, utsträckt på sin bädd, vissnad såsom
blomman i sin drivbänk, såsom en lilja, förtorkad på vårens
födslodag.
Här hava vi redan den Lidnerska romantiken: de skumma
klostervalven, under vilka vid midnattsklockans ljud ett
invigt rökverk brinner och orgorna spela till den heliga
jungfruns ära, nunnorna i sina vita dok, månen, som
kastar sitt sken över klosterdälden, näktergalen, som slår
sina drillar utanför de heliga murarna... Vi återfinna här
hans passionerade utfall mot grymheten att skilja tvenne
hjärtan och hans älsklingsats: “för att förlåten bli, man själv
förlåta bör“. Men också skildringen av skeppsbrottet är
äkta Lidnerskt: något av teater med starka effekter och
kraftiga färgklickar.
Paris var fortfarande brännpunkten för Europas litterära
liv, och särskilt var dess teater den främsta. På denna
brötos alla möjliga konstarter mot varandra: halvt
nyklassiska operor med syfte att återuppliva den grekiska
tragedien, Racines psykologiska tragedier, Voltaires tendensdramer,
borgerliga stycken, romantiska tragedier, historiska dramer
o. s. v., och Lidner, som särskilt kommit ut att utbilda
sig till dramatiker, hade här rikt tillfälle att studera olika
genrer. Han tog intryck från alla, lånade även direkt
vissa uppslag, men sammangöt det hela till något i hög
grad individuellt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
