- Project Runeberg -  Huvuddragen av Sveriges litteratur / 2. 1700-talet /
228

(1917-1918) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild och Lidner - Spastara

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Lidners smak för våldsamma teatereffekter, för
jordbävningar, stormar, scener i underjorden, växlande med idyller
och baletter, för ständiga dekorationsförändringar m. m.
Han rent av njuter av att bryta mot alla “regler“, vilka för
övrigt, ehuru han icke tyckes hava erinrat sig detta, inom
operan alls icke voro desamma som inom tragedien. De
ord, med vilka han avslutar företalet, äro här ytterst
betecknande: “En enda rad, som är mäktig att pressa tårar,
betyder oändligen mer än alla regler i Aristoteles. Till
skolmästare bliver den evigt dömd, som väger ord, då han
har tillfälle att gråta!“ Han skrev ju även sitt stycke,
medan striden om reglerna pågick som ivrigast. Thorild
kände han flyktigt från Lundatiden, och likheten i åsikter
gjorde, att han ville återknyta bekantskapen. Han skickade
honom då manuskriptet till Medea med följande äkta Lidnerska
brev: “Vi har känt varandra i Lund. Se här en opera!
Min herre kan granska utan avundsjuka, utan ovett: det
har jag prov på. Visa nu sitt snilles och sitt hjärtas
egenskaper. Stryk ut och skriv över. Planen är absurd.
Men jag vill ha honom sådan. Medea mördar sina barn
på scenen. Ne pueros coram populo Medea trucidet. Lika
mycket. Horatius är död, men jag lever. Min herres
ödmjukaste tjänare Lidner.“ Idéen att låta barnamordet
ske på scenen, vilket visserligen Horatius i sin poetik ogillat,
var dock ingen nyhet, utan den effekten hade Lidner lånat
från Senecas tragedi. Han har också lånat från ett franskt
Medeadrama av Longuepierre, från en liten tysk opera och
från en fransk balett. Men dessa lån beröra endast Medeas
utanverk, och i stort sett är stycket en fullt självständig skapelse.

Spastara.



Året efter Medea, delvis kanske samtidigt, författade
han sitt mest ryktbara stycke, Spastaras död, som 1783
utkom av trycket. En ny upplaga följde tre år senare,
i vilken Lidner, åtminstone delvis efter Thorilds anvisningar,
gjort åtskilliga förbättringar och tillägg.

Uppslaget till denna dikt hade han fått av en obetydlig
notis i Stockholmsposten rörande jordbävningen i Messina.
Enligt vad där berättades hade en grevinna Spastara —
tryckfel för Spadara — omkommit under försöket att rädda sin
späde son. Men detta var alldeles nog för att sätta Lidners

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/2/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free