Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fru Lenngren och Franzén
- Känslopoeterna
- Juntan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Känslopoeterna.
Mindre begåvade, men mera självmedvetna voro Thorilds
och Lidners efterföljare, och denna sentimentala strömning
stärktes genom översättningar från tyskan, av romaner och
dramer. Den kanske mest typiska inhemska representanten
var dramatikern Lindegren. Utan hållning i karaktären,
utan känsla av rätt eller orätt, försupen och bysatt, var
han dock stolt som en kung över sitt ömma hjärta. Samma
andas barn äro hjältarna i hans dramer. En av dem
yttrar: “Jag har sökt sällheten som ett bi söker honung,
svävande från blomma till blomma. Jag har ledsnat att
söka den förgäves. Jag är emellertid glad att från alla
dessa utsvävningar hava hemfört ett rent och obefläckat
hjärta.“ En lika typisk företeelse är den osympatiske
kungamördaren Horn, som i sina under fängelsetiden skrivna
dikter endast betraktar sig såsom en stackars “förförd
yngling“, vilken alltid ägt det ömmaste hjärta. Han njuter
ock i förkänslan av det rörande skådespel, då hans huvud
skall falla för bilan, då somliga skola “berömma hans
hjärta“ och skänka honom medlidandets tår, under det att
den kallsinniga hopen skall förbliva hård vid ynglingens
“olycksfall“. Denna sentimentala självförgudning kommer
särskilt fram i åtskilliga reseskildringar från denna tid. I
en av dem träffar författaren på en gammal bekant: “med
känsla av den tillfredsställande överlägsenhet, som en högre
och upplystare själ alltid äger över dessa vardagsvarelser,
dessa insekter och skridfän, vilka släpa sig omkring i gyttjan
av jollret och gossaktigheten, kunde jag väl hava fördragit
denne lille herres impertinenta air“ o. s. v. Det är, som
man ser, Thorilds övermänniska med lika stor självkänsla,
blott med något mindre talang.
Juntan.
Endast Kellgren hade några efterföljare, vid vilka man
med sympati kan dröja. Författaren till Ljusets fiender
hade icke talat förgäves, och särskilt hos den akademiska
ungdomen i Uppsala hade tidens frihetsidéer en kraftig
resonnans. Centrum för det politiskt radikala Uppsala var
ett kotteri, kallat Juntan, vars mest bemärkta medlemmar
voro tidskriftsutgivaren och bokhandlaren G. A.
Silverstolpe, filosofen Benjamin Höijer och framför allt den nnge,
begåvade Hans Järta, som under Kellgrens sista tid stått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:25 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/2/0243.html
