- Project Runeberg -  Huvuddragen av Sveriges litteratur / 2. 1700-talet /
244

(1917-1918) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Lenngren och Franzén - Sången över Creutz

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och utan fördomar. Han finner den hos barbarerna bland
isklädda fjällar och i hundramila skogar likaväl som hos
hellenerna vid det blåa Ägäiska havets stränder“.

På samma sätt är inledningen till sången över Creutz
byggd. Den börjar med en överlägsen strof, skildrande den
vilda nordiska forntiden:

Ingen Erato på Manhems fjällar
Gratierna bjöd till dans. Där klang
        I dess stormbebodda hällar
Ingen lesbisk sång. Blott Rota sprang
Tjutande på heden, och i spåren
        Döden flög från rad till rad.
Barden stod på klippan nära, håren
På hans hjässa reste sig; han kvad.
        Såsom nordanvindens skarpa
Stormade hans ljud. Och på hans harpa
        Från de slagne kämpars tropp
        Bloden stänkte opp.


“Barden“, som med utslaget hår står på klippan och
sjunger, medan blodet från de slagna kämparna stänker
upp på hans harpa, stammar från en annan av Gray’s
dikter, the Bard, som likaledes varit av ingripande
betydelse för svensk diktkonst. “Barden“ är ju icke nordisk,
utan keltisk, men genom den sammanblandning, som Mallet
sedan gjorde av nordiskt och keltiskt, hade redan hos
Klopstock den nordiske “skalden“ förbytts till en keltisk
“bard“.

I den nästa strofen skildras, huru bardernas sång
tystnar. I stället tändas klostrets lampor och spöken vinka
med blodiga kors i handen — det är medeltidens natt,
som nu breder sig över världen. I södern hade
emellertid renässansens nya dag grytt, men till Sveriges
runohällar nådde knappt en strimma, och ingen skald förmådde
att i riddarsalen tolka glömda bragder. Först vid Kristinas
hov började åter diktens blommor att spira — “ack, men
frosten nöp dem i sin knopp“, och det rent nordiska
kom icke fram:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/2/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free