Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fru Lenngren och Franzén
- Sången över Creutz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fåfängt du med myrt och lager kröner
Thules klippor, främmande Camén!
Nej, en egen krans dess söner
Bryte sig i snön av gran och en,
Sjungande om gasten, som kring fjällen
Svänger Karlavagnens hjul,
Och om spöken, som i norrskenskvällen
Stiga hvita upp ur gravens skjul,
Och om älvor, som i gräset,
Medan månen skiner över näset,
Ringvis dansa, silverblå,
Glada, lätta, små.
Det var — och här i den sjätte strofen, hava vi det
frö, ur vilket hela odet vuxit fram — i Hellas, som
diktkonstens blomsterband först knötos, tills dess att
bladen liksom genom en storm i lunden spriddes ut åt olika
håll. Dalin sökte fåfängt att samla dem, men blev “blott
en lusteld vid Lovisas tron“; skytens sång var ännu för
sträv, och gallernas lätta språng kunde nordbon ej efterhärma.
Men så kom Cypri son (Creutz), och han förstod, vad de
föregående ej förstått: att sammangjuta helleniskt och nordiskt,
och i Bores land skapade han därför en ny skönhetsvärld.
Här hava vi således romantikens stora genombrott —
förberett av Oxenstierna, Clewberg, Kellgren, Thorild och
Lidner — och den är här förenad med nyklassicismen,
till vilken vi hos Sergel, Ehrensvärd och Adlerbeth funnit
ansatser, samt med den nordiska renässans, som vi spårat
hos Gyllenborg och Oxenstierna. Sången över Creutz är
således en brännpunkt, där århundradets alla moderna
strömningar samla sig.
Och denna dikt skulle nu bedömas av den akademi, där
Leopold förde spiran!
Trots den torra reflexionsdiktning, till vilken han nu
hemfallit, var Leopold dock nog skald att kunna sentera
skönheterna i dikten, och han röstade därför, om ock med
reservation, för det stora priset. Akademien följde honom,
så när som på Rosenstein, A. G. Silverstolpe och Murberg.
Men Leopold fordrade “rättelser“, och de anmärkningar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:25 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/2/0253.html
