Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Lenngren och Franzén - Sången över Creutz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han uppsatte, avse just att ur dikten utplåna romantiken
och hävda “språkets renhet, aktningen för erkända regler
och smakens fordringar, fordringar, vilka icke hennes
(akademiens) enskilda tycken, utan de största mästares
efterdömen givit kraft av erkända lagar“. Hans första
anmärkning — att Franzén ej tecknat även diplomaten —
röjer bristande sinne för diktens hela byggnad liksom ock
för Creutz’ verkliga betydelse. Men särskilt hade han
stött sig på stilen, på “målningarna i den första strofen av
Rota, som lopp tjutande kring heden, och skalden, som
stod på klippan med håren åt skyn och vars harpa
stormade som nordanvinden, under det att bloden av de
slagna kämpar stänkte upp däruppå längst nerifrån
slaktningsfältet; målningen i andra strofen av spöken, som
vinka med blodiga kors i handen; målningen i den tredje
av forna bragder och obesjungna hjälteskuggor vilka (för
att nyttja det egentliga ordet i stället för det poetiska)
spöka midnattstiden i Sveriges gamla riddarsalar; äntligen
även målningen i den femte strofen av gasten, som svänger
Karlavagnen, spöken, som i deras vita svepningar
uppstiga ur graven, och älvor, som dansa i månskenet. Denna
slags poesi, änskönt kraftigt verkande på folkmängdens
inbillning, var likväl aldrig varken Horatii eller Popes eller
Voltaires; den var några forna skottars, förmodligen även
andra råa folkslags, och har blott i senare tider blivit av
några tyska skalder återkallad“.
Skulle nu Franzén böja sig för denna dom? Han skrev
väl till Rosenstein: “Akademien tyckes fordra en filosofisk
poesi i de skrifter hon belönar. Jag känner hos mig
ingen styrka att ens våga ett försök i den stilen. Jag
hittar i mitt huvud snarare en bild än en tanke.“ Men
han var ingen stark natur, och han fogade sig därför,
åtminstone i viss mån, efter kritiken. Han arbetade
grundligt om sitt ode, lade till elva strofer om statsmannen och
människan Creutz, plockade bort en del romantiska blommor
och fick i själva verket en ny dikt, onekligen vacker, men
— ej densamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
