Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Roman och drama - Brynilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XIV:s tid älskade att förhärliga. Dalin har också sökt
att efter Racines föredöme teckna sina karaktärer, sökt
visa, huru samma lidelse, kärleken, yttrar sig olika hos
olika individer, han har sökt visa, huru Brynildas
försmådda kärlek slår om i hat och hatet åter i förtvivlan
över Sigurds död, hur Edlas böjelse för Hjalmar börjar
giva vika inför Sigurds ädelhet o. s. v. Men Dalin var
icke psykolog, på kärleken förstod han sig minst av allt,
och han var en realist, som stod främmande för de subtila,
själsrörelser, han skulle skildra. Man behöver blott läsa
den scen, där Brynilda tillstår sin kärlek för Sigurd för
att finna, huru förgrovat och vulgärt allt blivit:
Du otacksamma prins, som i min åsyn vågar
Åt min trälinna ge så djärva kärlekslågar!
Att du en usel träl utav en annan är,
Blygs du ej säga fritt åt den — som har dig kär!
(gråter och vänder sig bort)
Ack, svaghet, att jag måst det olycksordet nämna,
Som borde med mig dött — — de hårda bergen remna,
Men ej ditt hjärta, prins.
Sigurd Sven
(något rörd)
Jo, det är kött och blod,
Det vet jag allt för väl, och om en tåreflod,
Vari det smälta vill, had’ nånsin lärt att rinna,
Så skull’ I det få se! Men drottning, var hjältinna,
Bemöt med köld mitt hat, jag är er vrede värd,
Förfölj, slå ned i kras, gå på med eld och svärd.
Men giv mig Edlas hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
