Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Roman och drama
- Brynilda
- Den gustavianska tidens allvarliga drama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så ser man hjärtats våld, så ser man kärleks yra,
När ej förnuftet får naturens jäsning styra.
Som dygdig kärlekseld kan högsta sällhet ge,
Så plä’ de största fall av kärleksblindhet ske.
Men detta påminner vida mer om Prinsens ABC-bok än
om Racine och visar, hur lågt man ännu stod i verklig
själskultur. Detta hindrar visserligen icke, att stycket är
av en stor litteraturhistorisk betydelse såsom det första
medvetna försöket att på svenska skapa en fransk-klassisk
tragedi. Men först sedan Creutz och Kellgren givit oss
ett svenskt kulturspråk av verklig klang och skönhet,
kunde målet nås. Och då var det för sent. Leopolds
Oden, som trots all kyla dock fyller anspråken på en
fransk-klassisk tragedi, skrevs på en tid, då denna tragedi
redan dräpts av Lessing, Göthe och Schiller och då nya
vindar redan börjat blåsa. I Dalins spår följde emellertid
alla övriga tragediförfattare, Olof Celsius med Ingeborg och
Hesselius. Men intresset för tragedien tyckes hava varit
ringa, och de stycken, som uppfördes i Bollhuset, voro
vanligen lustspel. 1753 upphörde den Svenska Skådeplatsen,
och för Stenborgs teater vid Kindstugatan skrevos inga
tragedier. Under mellantiden, till 1773, författades väl
några, blott för läsning avsedda sorgspel — av
Skjöldebrand och J. G. Hallman — men de äro utan betydelse.
Denna mellantid blev likväl av yttersta vikt för dramat,
ty då inföll språk- och verskonstnären Creutz’ verksamhet,
kulturen erhöll under dessa tjugu år en verkligt fransk
förfining, och utan tvivel var det även till fördel, att det
gustavianska dramat började ej på en allmän teater, utan
såsom ett sällskapsspektakel inför hovet. Mellantiden hade
också använts på översättningar från franskan, och
därigenom hade man dock blivit mera förtrogen med den
franska tragediens språk och anda.
Den gustavianska tidens allvarliga drama.
För Dalins tid hade ännu Racine varit förebilden. Nu
blev det snarast Voltaire. Han översattes flitigt, och nästan
lika flitigt brandskattades han för de svenska
originaldramerna. För Gustaf Adolfs ädelmod lånade Gustav III
intrigen från hans Charlot ou la Comtesse de Givry,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:25 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/2/0270.html
