Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Roman och drama - Frihetstidens lustspel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Molière och dennes efterföljare, särskilt Regnard. Redan
före 1737 hade Lagerström överflyttat flera av Holbergs
stycken på svenska, och med dessa översättningar
fortsattes under hela frihetstiden. Vissa stycken såsom Jeppe på
Berget tyckas här t. o. m. hava varit mera populära än i
Danmark. Av Molières stycken funnos före 1737 Tartuffe,
Den girige och Det tvungna giftermålet översatta och tryckta.
Den nya teatern framkallade naturligtvis
originallustspel, men jämförelsevis få: Den Svenska sprätthöken
av Carl Gyllenborg, med vilket stycke den svenska
skådeplatsen troligen invigdes, Dalins Den afundsjuke samt
Modées Fru Rangsjuk och Håkan Smulgråt, vilka tre
sistnämnda uppfördes 1738. Sedan måste man nöja sig
mest med översättningar och några obetydliga av aktörerna
själva författade stycken. De utlovade bidragen från
truppens litterära gynnare sträckte sig således blott till
det första spelåret.
Frihetstidens svenska lustspel står under ett avgjort
beroende av Molière samt särskilt av Holberg och ger ett
mycket starkt uttryck åt det “moraliska“ intresse, som
kort förut kommit fram i Argus. Alla de uppträdande
äro representanter för någon viss moralisk egenskap, som
ofta uttryckes i deras namn: Baron Stadig, Sofia
Gladlynt o. s. v., och de få därigenom ett visst syskontycke
med 1600-talets “studentkomedier“, som de i viss mån
fortsätta. Moralen, som bredes på i tumtjocka lager, är
tämligen spetsborgerlig, och styckena avse att beivra vissa
mera vulgära lyten — aperiet efter allt utländskt, avunden,
rangsjukan, girigheten o. s. v. — men man finner lätt,
att den värld, som här träder en till mötes, i kultur står
vida under Molières. Moralpredikningarna hava därför en
underklasston, som man icke finner hos den store franske
skalden, vilken föredrager att indirekt giva sina lärdomar.
De svenska lustspelen sakna ock Holbergs realistiska
karakteriseringskonst, och figurerna verka såsom abstraktioner,
särskilt Dalins Den avundsjuke. Endast hos Modée finner
man något av det goda lynne, som bär upp Holbergs
stycken, och även han lyckas bäst, då han rör sig med
den lägsta folkkomiken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
