Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Roman och drama
- Frihetstidens lustspel
- Det gustavianska lustspelet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Först det år (1753), då den svenska truppen i
Bollhuset slutade sin verksamhet, framträdde en ny författare,
Johan Stagnell, som i sina stycken — Baron Sjelfklok,
Den lyckelige banqueroutièren, Jesper Hjernlös,
Ris-Badstugan och Amman — röjer en viss grovkornig,
men dock naturlig komik. Av hans stycken blev
emellertid blott det första uppfört på Bollhuset.
När sedan lustspelet på den gustavianska tiden
återupptogs, hade det alldeles ändrat karaktär. Intresset för
moralen hade försvunnit, och man finner lätt, att kulturen
under dessa tjugo år märkbart stigit. Nyanserna inom
den gustavianska komedien äro ock flera än förut.
Det gustavianska lustspelet.
Det egentliga folkskådespelet hade nu sitt hemvist på
Humlegårdsteatern, där C. I. Hallman till en början var
den tongivande genom sina ytterst plumpa parodier på de
operor, som samtidigt uppfördes på Bollhuset: Casper och
Dorotea, Petis och Thelée och Skeppar Rolf, och
genom sina ännu råare brännvinsburlesker. Men Stenborg
bemödade sig, såsom vi sett, om att även erhålla en finare
publik och att skaffa sig en för denna tilltalande repertoar.
En folkförfattare, vars stycken även kunde spelas inför
en dylik publik, fann han i Kexél. Någon originalitet
ägde denne visserligen icke, men han hade något av Blanche’s
förmåga att lokalisera främmande förebilder efter
Stockholmsförhållanden, och flera av hans stycken såsom
Sterbhuscammereraren Mulpus och framförallt Capitain Puff
gjorde därför en stormande lycka samt äro även ganska
lustiga. Sedan Carl Stenborg övertagit teatern och denna
flyttat till Eriksberg, debuterade ännu en ny författare,
Envallsson, som onekligen är den finaste av denna trio.
Hans flesta stycken äro små operas comiques, mest
översättningar eller bearbetningar från franskan, men de
utmärka sig för det lyckliga valet av melodier, författarens
förmåga att lokalisera sina förebilder, hans goda
versifikation och ofta även hans grace. Mest bekant är hans från
franskan gjorda bearbetning, Kronofogdarne, vars
repliker ganska snart övergingo till “bevingade ord“.
I dessa små opéras comiques och vaudeviller med deras
leende, glada melodier framträder den gustavianska teatern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:25 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/2/0279.html
