Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Inledning
- L. J. Hierta
- Uppsala och Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra och mera praktiska åtgärder än utgivandet av
Frithiofs saga och Lycksalighetens ö, och det var dessa
praktiska åtgärder, som började på 1830-talet.
L. J. Hierta.
Förgångsmannen var här Lars Johan Hierta, som trots
alla olikheter i övrigt i ett fall fortsatte Olavus Petris och
Dalins livsgärning: att lära det svenska folket att läsa.
Tegnér, som icke var honom blid, beskyllde ofta
allmänheten att hämta all sin visdom ur Aftonbladet, och
frånser man överdriften låg däri en sanning, som snarast var
smickrande för Hierta. Han behärskade i varje fall den
svåra konsten att intressera den stora, ej vidare kritiska
massan, visserligen mest för dagens politik, men ock för
åtminstone några kulturfrågor, även för den egentliga
skönlitteraturen, som här ej behandlades med en Atterboms
filosofiska grundlighet, utan på ett lätt och begripligt sätt.
Men han gav även ny fart åt den förut mycket svagt
utvecklade bokhandeln. Genom det billiga “Läsebibliotek“,
han utgav — översättningar från utlandets just då
kraftigt blomstrande romanlitteratur, Sue, Dumas, Bulwer m. fl.,
— framkallade han en betydligt starkare läslust än förut,
och han blev nu i stånd att utgiva — och även
ordentligt honorera — författare av svenska originalromaner.
Den direkta litterära betydelsen av dessa, fru Carléns,
Blanches, Ridderstads m. fl., är väl ganska ringa, men
dess större den indirekta. Ty dessa lånbiblioteksromaner
banade dock vägen för den bättre litteraturen; och i den
driftige Hiertas spår följde andra, förläggare: Lindh, Adolf
och Albert Bonnier m. fl.
Uppsala och Stockholm.
Genom läsekretsens utvidgning och demokratisering
flyttades nu ock litteraturens centrum. Den litterära rörelse,
som började omkring 1809, vilade på vetenskaplig grund,
särskilt på den tyska filosofien, och det var därför
naturligt, att litteraturens tyngdpunkt skulle förläggas till de
förut så djupt ringaktade universitetsstäderna, särskilt till
Uppsala. I Lund var det egentligen blott Tegnér och
Agardh, som fingo några mera bemärkta platser bland den
nya tidens män. Men Tegnérs ljusa och klara ande kände
sig alltid tillbakastött av det tyska grumlet och av den
moderna reaktionen. Han var väl en varm beundrare av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:45 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/3/0015.html
