Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallin - Genombrottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wallin, som jämte Valerius blev de unges egentlige
strykgosse. Icke blott att han först börjat striden, utan såsom
den ständigt prisbelönade unge skalden kom han med
en viss rätt att för sina jämnåriga stå såsom
representanten för den förlegade smak, mot vilken de löpte till
storm. Ej ens den unge Tegnér var fri från en viss avund
mot den oföränderligt lycklige Wallin.
Eör dennes egen utveckling betydde därför anfallen
mycket. Hittills hade han endast stått i framgångens
solsken och hälsats av ett enstämmigt bifall. 1809 hade
han blivit kyrkoherde i Solna och, ehuru blott trettio år
gammal, teologie doktor. Året därpå invaldes han i Svenska
Akademien. Men nu vände sig bladet, och hela det yngre
släktet riktade sina anfall mot honom. Man kan förstå,
att detta djupt skulle gripa en så impulsiv och för
opinionen så känslig natur som Wallin, vilken å den andra sidan
ägde nog mycket av sinnets ädelhet att bliva bättre av
motgången och att lära även av sina fiender.
I varje fall beteckna dessa år brytningen i Wallins liv.
Man har velat ställa denna i förbindelse med en personlig
tilldragelse i hans liv — en bruten förlovning — men
denna hade näppeligen någon större betydelse för Wallins
själsutveckling, som tillräckligt motiveras av de intryck,
för vilka nyss redogjorts. Och någon andlig kris i
teologisk, vetenskaplig och teoretisk bemärkelse genomgick
Wallin knappast. Därtill var han alldeles för litet
spekulativt anlagd. Vetenskaplig teolog var han icke, blev det
heller aldrig, lika litet som det släktled han tillhörde, och
dylika spörsmål hade för honom endast ett underordnat
intresse. Till hela sin läggning var han däremot en
praktisk man av samma virke som Spegel och det karolinska
tidevarvets kraftfulla biskopar. Han ägde en outtröttlig
arbetskraft, var en ypperlig chef och ledare, men teorierna
berörde honom föga. I det hela förblev han därför stående
på sin ungdoms neologiska ståndpunkt, vid det
åskådningssätt, som han mottagit från Lindblom och Lehnberg.
Men klangfärgen blev en annan. Den nyvaknade
religiositet, som framträdde särskilt hos nyromantiken, ryckte
även honom med sig, och religiositeten fick hos honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
