Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallin - Genombrottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en varmare färgton, större innerlighet och känsla än hos
hans läromästare. Sin tro på förnuftets rätt att pröva
uppgav han väl aldrig, och religionen förblev för honom
företrädesvis praktisk livsmoral, men en livsmoral, som
mindre erinrar om 1700-talets än om den gammalsvenska,
som vi känna från hans landsman Stiernhielm. Och utan
att vara någon djup natur, någon tänkare, kom Wallin
därför att mer än de flesta andra inverka på sin tids
religiösa åskådningssätt. Det, som praktiskt behövdes, var
just en dylik förmedlande natur, som ej allt för starkt
bröt med den föregående perioden, som ryggade tillbaka
för den nya tidens överdrifter och som anknöt till rent
svenska förutsättningar. Både Geijer och Atterbom voro
nog djupare religiösa naturer, men deras religiositet var
knappt av samma svenska kynne som Wallins. Båda
hade druckit för djupt ur den tyska filosofiens brunn, och
för folket fingo de därför ej samma betydelse som han.
Någon folklig talare eller skald var dock ej heller
Wallin. Han var huvudstadspräst och talade icke till någon
allmoge, utan till en stor stads mer eller mindre bildade
medelklass och överklass. Bör denna åhörarekrets hade
helt naturligt föredragets formella fulländning en avgörande
betydelse, och i formen låg just Wallins styrka.
Det nya och medryckande i hans diktning under denna
tid blir dess allt starkare bibliska färgton. Alldeles ny
var denna icke. I utlandet återfanns den i Racines av
1700-talet så högt beundrade dramer Athalie och Ester,
och sedan hade denna av bibelspråket färgade dikt — i
direkt strid mot deismen — tagits upp av psalmlyrikern
Le Franc de Pompignan och även av den här högt
skattade visdiktaren J. B. Rousseau. Men genombrottet skedde
dock först med den engelske biskop Lowth’s avhandling
De sacra poesi hebræorum (1753), i vilken han visade upp,
att bibelns poesi, så stilskild den än var från den grekiska,
dock i sin art var lika fulländad.
På 1700-talet gjorde detta inlägg ett mäktigt intryck,
och diktningen under århundradets senare del är, särskilt
i Tyskland, starkt påverkad av denna bibliska renässans.
Men olyckligtvis voro Pyra och Klopstock, som stodo såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
