Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallin - Psalmboken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varje oblyg och obunden vitterhetsförsökare“. Denna
förnämt estetiska synpunkt delades ock av ärkebiskop
Lindblom, och i den nyss omtalade kommittén fick Svenska
Akademien insätta sex ledamöter vid sidan av fyra andra.
I denna blev emellertid Wallin i så hög grad den ledande,
att han ensam kan sägas hava utgjort hela kommittén.
Men under arbetets fortgång ändrades hans uppfattning,
och härtill bidrogo utan tvivel några inlägg från Askelöf,
Hæffner och Geijer. I några 1810 skrivna artiklar
påpekade Hæffner, att menige man ogärna bortbyter de gamla
sånger, “som sedan århundraden skallat inom de gråa
tempelmurarna och ofta inom de trånga väggarna av hans boning
— allra minst mot modernt fuskeri“. Ett ännu starkare
intryck pa honom gjorde Geijers broschyr Om falsk och
sann Upplysning (1811) med dess fordran på ett kraftigt,
ålderdomligt kyrkospråk: “Det är naturligt, att andakten
vill hava andra uttryck än vardagsspråkets. Därför hava
i alla åldrar, bland alla nationer, gudstjänstens språk och
musik bibehållit sig vid det gamla, som i sig självt är
vördnadsbjudande.“ Även Polyfem (1812) vände sig med
kraft mot “vår nuvarande halvfransyska svenska. Nedlåte
man sig en gång till den betraktelsen, att detta gamla
språk förstås och kännes av vår allmoge, som är största
och kanske bästa delen av församlingen, och även av den
ofördärvade delen av medelståndet; kunna de fina,
upplysta damerna och kavaljererna icke tåla detta något
imposanta språk, så bli de en gång för alla ur kyrkan,
där de till äventyrs ej göra någon särdeles uppbyggelse.“
Denna rörelse, som sammanhängde med den
nyromantiska skolans varmare religiositet och med göternas
smak för det gamla, det nordiska och kraftfulla, ryckte
även Wallin med sig. Fullt främmande för dessa tankar
hade han aldrig stått. Även i sina 1807 utgivna psalmer
var han vida mindre neolog än Choræus, som var hans
medutgivare, och redan såsom student hade han studerat
Blairs estetik, där Lowth’s idéer vidare utvecklats. Men
genombrottet skedde först under de intryck, som han
mottog under åren närmast efter 1809. I varje fall visade
han sig i företalet till 1816 års psalmförslag hava
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
