Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nyromantiken - Nyromantikens program
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bombardemang och Finlands förlust hade här samma effekt som
senare den tyska resningen mot den store folkförtryckaren.
Vidare hade 1700-talet varit rationalismens tid, och
nyromantiken, liksom dess föregångare, förromantiken, hatade
intet så djupt som denna förståndsbildning. Men under
det att förromantiken satt känslan såsom själslivets högsta
förmögenhet, satte nyromantiken — delvis under
påverkan från Fichtes filosofi — upp fantasien mot förståndet.
1700-talet hade hyst ett starkt intresse för den borgerliga
moralen, under det att nyromantiken djupt föraktade allt
borgerligt och vardagligt. Fantasimänniskan, skalden, stod
högt över vanliga, jordkrypande varelsers etik och hade
sin egen moral. Denna lära om övermänniskan var i viss
mån ett lån från Rousseau och går igen också hos Thorild
och Lidner. Men under det att 1700-talets övermänniska
företrädesvis varit mannen med det ömma hjärtat, blev det
nu fantasimänniskan, geniet, som kom att intaga denna
särställning. 1700-talet hade brunnit av ett optimistiskt
begär att omdana hela verkligheten, och samma begär
återfinnes ock hos Rousseau, Sturm und Drang och Thorild.
Men den franska revolutionen, som skulle genomföra dessa
ideer, slutade i en bankrutt, och optimismen efterträddes
därför av en djup pessimism. För Rousseaus närmaste
efterföljare gällde det att fly undan den
otillfredsställande kulturen — till en av tropikens öar, till Amerikas
vildmarker, till det ödsliga Alplandet. Men även här drogo
nyromantikerna ut konsekvensen. Världströttheten övergick
hos dem till rent verklighetshat, och den enda tillflykten
undan den avskydda, förståndstyngda, poesilösa
verkligheten blev nu diktens luftiga rymder.
Poesien sammanfaller därför för nyromantiken i viss mån
med religionen, var något heligt, och man kan förstå, att
en lärodikt, fylld av det döende 1700-talets snusförnuftiga
truismer på det unga släktet skulle verka nästan som en
blasfemi. Dikten fick över huvud taget icke hava någon
begränsad horisont, utan skulle rymma oändligheten, öppna
de stora vidderna. Den fick icke vara klar, genomskinlig
och lättfattlig, utan skulle framför allt giva stämning,
verka såsom musik, tjusa genom ordens välljud och klang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
