Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nyromantiken - Nyromantikens program
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tilltala vår fantasi, icke vårt förstånd. Icke heller den
bildande konsten fick hava någon begränsning; och
skönhetslinjen blev därför arabesken med dess nyckfulla,
fantastiska och meningslösa slingringar. Men ett skulle dock
all poesi och all konst uttrycka: människoandens obestämda
längtan efter det oändliga, trånaden efter den “blåa
blomman“ i evighetens elyseiska värld.
Men poesien ersatte icke blott religionen och moralen;
den sammanföll ock med vetenskapen. 1700-talets
diktning hade i själva verket varit upplysningsfilosofi på rim
och meter, och till en början förefaller det, som om även
nyromantikens poesi blott vore filosofi, ehuru visserligen
en annan än 1700-talets. Ty den nya filosofien var blott
metafysik i motsats till 1700-talets, som just saknat
metafysik. Men riktigare torde vara att säga, att nyromantikens
filosofi i själva verket var poesi i abstrakt form. Vetenskap
kan man i varje fall ej kalla Fichtes och Schellings
tankedikter. Ty i sin spekulation röra de sig blott med rena
fantasifoster. Formen är gammal skolastik, men
innehållet är nyromantisk poesi eller rättare: ett alster av samma
kulturrörelse, som framkallade nyromantiken. Visserligen
hämtade nyromantikerna sedan i kampen mot upplysningen
sina vapen från dessa system, men det är icke de, som skapat
nyromantiken, utan tvärtom den nyromantiska
världsåskådningen, som är den jordmån, ur vilken dessa filosofiska
system spirat upp.
Både Fichte och Schelling hava likväl haft stor
betydelse för nyromantikens utbildning till vetenskaplig teori,
den förre särskilt för läran om fantasien. I hans system
hade “jaget“ satts såsom tingens grund och mål, och ur
detta jags oändliga skaparverksamhet härleddes hela
tillvaron, som blott existerade såsom en bestämning hos det
tänkande subjektet. I anslutning härtill satte
nyromantiken fantasien såsom tingens yttersta grund. Fantasien
skapade all verklighet, och varje inskränkning i dess
verksamhet blev därför en inskränkning i det rent mänskliga.
Ännu större betydelse hade Schelling, särskilt för skolans
naturuppfattning. På ett annat sätt än Fichte sökte han
utfylla den klyfta, som genom Kant uppstått mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
