Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nyromantiken - Nyromantikens program
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
subjektet och den yttre världen. Anden och naturen sattes
i hans system blott såsom olika speglingar av det absoluta,
och i grunden voro därför ande och natur ett. Först
genom denna panteistiska filosofi skapades den moderna
poesiens naturuppfattning. Det betyder därvid mindre,
att hela tillvaron nu befolkades med trolska väsen, med
älvor, strömkarlar, tomtar o. d. Men först nu blev naturen
i verklig mening besjälad, fick, även den, ett temperament
och fylldes av samma liv som människosjälen.
Filosofien hade förvandlats till poesi. Naturvetenskapen
med dess exakta metoder kunde det icke. Väl gjorde
man — just med ledning av Schellings filosofi — ett
försök i denna riktning; Hwassers naturfilosofiskt medicinska
teorier äro ett uttryck härför, men detta försök
misslyckades, och i allmänhet hyste nyromantiken därför ett
ohöljt förakt för den exakta forskningen. Den betraktades
såsom en jordkrypande materialism, såsom den nya poetiska
världsåskådningens avgjorda motsats.
Poesien var således nyromantikens ett och allt. Men
då hela rörelsens utgångspunkt varit hat mot
upplysningstidevarvet, var det klart, att man särskilt vände sig mot
den poesi, som då varit den härskande i Europa: den
franska. Den nya rörelsens första tid upptages därför
av en orolig strävan att finna en annan poesi, som kunde
sättas upp mot den franska, och det var detta strävande,
som framkallade den litteraturhistoriska vetenskapen. Man
vände sina blickar mot den grekiska litteraturen, som
under den fransk-klassiska tiden varit föga känd och
uppskattad, men för vars riktigare begripande den
nyhumanistiska rörelsen i slutet av 1700-talet, särskilt Wolfs
Homeros-undersökningar, banat vägen. Man började svärma
för den italienska renässanslitteraturen, på vilken, särskilt
pa Ariosto, dock redan Wieland i sina romantiska berättelser
hänvisat, man vände sig till den spanska, där särskilt
Calderons brännande katolicism och ridderliga ultrarojalism
tilltalade den nyromantiska smaken, man fördjupade sig i
studiet av Shakspere, vilken dock ända sedan 1760-talet
påverkat den tyska litteraturen, man upptäckte den indiska
poesien, vars yppiga fantasi så väl harmonierade med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
