Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nyromantiken - Lycksalighetens ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gemensamt arbete i den svenska, vitterhetens tjänst: “Rymd för
oss alla det har, det härliga Skandien“. Det var samma
vida, humana syn på liv och diktning, som han i Rom
sökt få fram i sin Deolätus-gestalt, samma kärleksfulla,
förstående uppfattning, som ligger bakom hans sedermera skrivna
stora, litteraturhistoriska verk, Svenska siare och skalder.
Den nyromantiska skolans mystik vill han väl ej uppgiva,
icke heller dess politiska och religiösa idéer. Men han
utdömer det småaktiga, käbblet, det tarvligt personliga i striden
och manar till kamp för de ideal, som dock med olika
skiftningar voro gemensamma. Och detta fridsrop förklingade
ej ohört. Den ridderlige Tegnér kände sig avväpnad och
var villig att räcka handen till försoning. Därmed inleddes
det decennium, som man kallat den svenska litteraturens
guldålder. Tegnér utgav då Nattvardsbarnen (1820), Axel
(1822) och Frithiofs saga (1820—1825), Atterbom
Lycksalighetens Ö (1824—1827), Hammarsköld Stagnelius’
Samlade skrifter (1824—1826), Geijer Svea Rikes häfder
(1825), Wallin sina Vitterhetsförsök (1821). Och politiskt
och religiöst började de olika skolor, som hittills bekämpat
varandra, att förena sig till gemensam strid mot den
gryende liberalismen. 1820- och 1830-talen voro således
nyromantikens blomstringstid i Sverige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
