Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nyromantiken - Lycksalighetens ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på att utsäga redan det minsta av deras väsendes
förträfflighet. Är detta en barnslig villa, så hoppas jag dock att
i den gråna och en gång som för den, som för andra,
finna — barmhärtighet. Friskt mod, min broder! Jaga
undan töcknen! Jag har alltid hoppats, att du i insikt,
känsla och uttryck av det enda verkliga skulle bli klarare
än jag, och du skall ej betaga mig denna glädje.“
Bakom Lycksalighetens Ö ligger mycket av denna
världsåskådning. Den “skådespelsuppfattning av livet“,
som ännu Deolätus hyste, har här givit vika för en stark
känsla av plikten, av mannens skyldighet mot det samhälle,
inom vilket han lever, och den poetiska drömmaren får
icke rätt i sin världsskygghet.
Men Atterbom var, då han fullbordade Lycksalighetens
Ö, själv icke längre någon Deolätus, som blott på avstånd
betraktade andras kärlekslycka. På sommaren 1823 hade
han lärt känna och förälskat sig i sin blivande maka, Ebba
af Ekenstam, på nyåret 1824 blevo de förlovade, och två
år senare stod deras bröllop. Även detta vita nuova
ligger bakom Lycksalighetens Ö, vars första del mynnar
ut i den svenska diktens kanske mångstämmigaste och
rikaste kärlekshymn — Felicias och Astolfs förening.
Dramat spelar först i yttersta norden, i hyperboreernas land,
och inledes med en björnjakt, till vilken Karl XII:s vilda
ungdomsupptåg nog givit färgtonen. Folket är rått, men
kraftigt, och genom det hela stryker en frisk vintervind
fram. I denna värld uppträder dock en modern
kulturbärare, hovläkaren, som göres till en representant för den
materialism, som Atterbom så djupt hatade:
Materien är alltings A och O,
Ett växelspel av krafter och av lagar,
Som icke leva, men dock giva liv,
Och icke tänka, men dock giva tanke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
