Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Geijer och göterna
- Äreminnet över Sten Sture
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lärda vägen beslöt Geijer sig för den senare och kom år
1799 till Uppsala. Men han vacklade länge nog mellan
olika vetenskaper, och bud bars också till hemmet, att han
hade rykte om sig “mera för ungdomens flyktighet än
stadga“ — möjligen helt enkelt beroende på, att han
ådagalagt sympatier för den illa tålde Höijer och dennes krets.
Till promotionen 1803 blev han icke heller färdig, såsom
hans närmaste hade önskat.
Äreminnet över Sten Sture.
Det gällde då att slå ett slag för äran och att
återvinna faderns sympatier. Det skedde genom det stora
pris han 1803 vann i Svenska Akademien för ett äreminne
över Sten Sture den äldre. Ett dylikt pris, vunnet
av en tjuguettåring, ansågs då för tiden som en
märklig bragd. Den jämnårige Tegnér skrev i ett brev: “I
Geijer mognar en stor man för fäderneslandet. Hans
äreminne skall helt och hållet vara format efter idealet
av Lehnbergs. Greve Oxenstierna skall t. o. m. hava
jämfört dem. Det är att på en dag växa till jätte.“ Och
fadern smekte honom för första gången på sitt sätt —
tryckte sin hand mot hans bröst.
I formellt avseende var Geijers äreminne visserligen ett
prov i gammalakademisk stil, och han hade ur Dalins
svenska historia, vilken var hans enda källa, sökt “utdraga
den aldra finaste saften av en doftande vältalighet“.
Men detta lärospån i gammal smak bar även spår av
inflytanden från utländsk hävdateckning och filosofi, från
den skotske upplysningstidshistorikern Robertson och från
Rousseau. Anmärkningsvärdast är dock beroendet av
Schillers historiska, filosofiska och estetiska skrifter. När
“statsmannen“ Sten Sture tecknas såsom motsats till “hjälten“,
så återfinner man kontrasten mellan den realistiska och den
idealistiska människotypen i “Ueber naive und
sentimentalische Dichtung“, och Sten Stures segrande kamp mot
ett hårt öde erinrar om Schillers framställning av “das
Erhabene“. Den tyska humanismens idealism hade alltså
redan här satt märke, om än denna Geijers förstlingsskrift
formellt stod under en äldre smaks tecken.
Efter den akademiska triumfen 1803 hade Geijer att
genomgå en följd av år, som beteckna en jäsning, en inre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:45 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/3/0105.html
