Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geijer och göterna - Skriften om inbillningsgåvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fredsslutet —, men länge verkade icke denna, stämning
förlamande. Den avleddes av en uppgift, med vilken han
nu grep sig an — besvarandet av en prisfråga, som
Svenska Akademien utställt för 1810 års tävlan och som
i hela sin klumpiga stilisering löd: “Vilka fördelar kunna
vid människors moraliska uppfostran dragas av deras
inbillningsgåva, och, i betraktandet av våra tiders samhällslevnad,
synes det böra göra denna sinnesgåva mera mot- eller
medverkande de moraliska förnuftsbuden?"
Den som uppställt frågan i Akademien hade till
äventyrs vid dess formulering haft Schillers “Über die
aesthetische Erziehung des Menschengeschlechts“ i tankarna.
Geijer visar sig i varje fall i sitt svar hava tagit livligt
intryck ej blott av denna skrift — i vad angår de etiska
spörsmålen — utan ock av “Über Anmut und Würde“ och
“Über das Erhabene“, men man märker ock inflytanden
från den tyska nyromantikens föregångsmän, från Fichte
i betonandet av frihetens betydelse i människans utveckling,
från Schellings teori om den intellektuella åskådningen
såsom högsta kunskapsprincip, från Friedrich Schlegels
synpunkter i skriften om den grekiska forndikten.
Nyhumanistiska och nyromantiska intryck hava alltså
här korsats, men såsom helhet är avhandlingen en
romantisk bekännelseskrift, icke minst därutinnan, att den anser
poesien ensam mäktig att giva uttryck åt det högsta, som
flyr utöver begreppets gräns.
Till formen innebär Geijers tävlingsskrift en gensaga
mot den vanliga prisskriftslitteraturen med dess
vältalighetsprosa, som ledde undersökningen “över rosor“. Den
vältalighet, han eftersträvade, var däremot klarhet i begrepp,
renhet i språk. Skriften var också mindre en akademisk
vältalighetsprodukt än en essay i engelsk mening.
Viktigare än formens oakademiska egenart var likväl det
oppositionella draget i avhandlingens innebörd: en klar
gensaga mot hela upplysningstidevarvets åskådningssätt,
främst mot dess nyttighetsdyrkan. Inbillningskraften,
fantasien, som han redan 1802 betraktat såsom sin härskande
förmaga, men som han då fruktat skulle föra honom för
långt i svärmeri, prisar han nu såsom den mest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
