Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Geijer och göterna
- Avhandlingen om historien
- De nordiska myterna i konsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hållet olärda, på sin höjd endast åtnjuta
religionsundervisning — om en och annan så ville, även lära sig skriva
och räkna, ehuru de lägre klassernas förträffliga minne
gjorde detta för dem i allmänhet onyttigt.
Avhandlingen om historien.
Tyngre skriven är den i Idunas andra häfte (1811)
intagna ofullbordade avhandlingen Om historien och
dess förhållande till religion, saga och mytologi,
som i viss mån utgör en fortsättning av skriften om
upplysningen och där Geijer gentemot “tidens ropare“
försvarar den ärftliga adelns idé och även prästeståndets
absoluta nödvändighet för staten. Men den utgör ock en
fortsättning på skriften om inbillningsgåvan. Framför allt
ligger det honom om hjärtat att hävda snillets rätt;
skalden, tänkaren och hjälten tillhörde en klass, som vore över
allt stånd — en synpunkt, som i minnet återkallar både
Thorild och nyromantiken i dess dyrkan av snillet såsom
en gud i sitt slag. Till sist förebådar denna skrift den
blivande historikern, som här gör gällande, att
historieskrivningen är ett mellanting mellan vetenskap och konst.
Romantisk i eminent mening är ock den av Geijer
uttalade uppfattningen av folkvisan i inledningen till den
Afzeliuska folkvisesamlingen.
Obestridligt är således, att Geijer vid denna tid i sina
prosauppsatser stod den nyromantiska skolan ganska nära
och att han med en viss rätt av den gamla riktningens
män kunde betraktas såsom den nya sektens “hemlige
chef“. Men en dylik natur lät ej inordna sig i någon
skola, utan förblev sin egen man.
De nordiska myterna i konsten.
I sina Betraktelser i afseende på de nordiska
myternas användande i skön konst (1817) är han icke
så litet kritisk just mot vissa tendenser i den nya tiden,
främst mot överdrifterna i den av honom själv
lancerade nordiska renässansen. Ett skaldestycke bleve icke
nordiskt, blott därför att man skreve Tor och Freja i
st. f. Mars och Venus (adress till Tegnér!); den nordiska
mytologien borde icke göras till maskineri för ett
nationalepos, lösryckt från sin tid och sin historiska grund (adress
till Ling!); det vore en förvillelse att ävlas välja ämne
ur den nordiska mytologien hellre än ur den nordiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:45 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/3/0111.html
