Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tegnér och hans efterföljare
- Tegnér som ung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tegnér och hans efterföljare.
Det var en septemberdag år 1804, då Erik Gustaf
Geijer lämnade ett glatt jaktsällskap på Uddeholm för att
tillsammans med ett par kamrater företaga en
skogsvandring genom det östra Värmland. Färden ställdes till
Rämen, till det Myhrmanska brukspatronshemmet, där de
unga männen mottogos med gammaldags patriarkalisk
gästfrihet och där ungdomen förde ett ystert liv i nöje och
arbete. Men — berättar Geijer själv — i detta ystra liv
gick ensam en tyst främling, den frånvarande gästen bland
de många närvarande, en smärt och spenslig, ljuslockig,
blåögd, tjugutvå års magister, docent från Lund, förlovad
med yngsta dottern i huset, Esaias Tegnér. Mest gick
han halvdrömmande omkring, men om hans
uppmärksamhet väcktes, strålade ögonen med ett eget skalkaktigt ljus,
åtföljt av ett blixtrande infall, ett godmodigt småleende.
Han tog föga del i välfägnaden och i nöjena och passade
icke husets tider, han saknades ofta vid måltiderna, hans
vägar voro ej andra människobarns.
Tegnér som ung.
Geijer har ur minnet skildrat sammanträffandet och givit
en glänsande karakteristik av sin snillrike motpart och vän
— tillika därvid i viss mån karakteriserande sig själv. En
ypperligare bild av den unge Tegnér finnes icke än denna
skiss, tecknad av Geijers mästarhand, som låter oss ana
vad vi förlorat genom att Geijer ej fullföljde avsikten att
teckna porträtt av samtida: “Huru vi kommo till tals med
varandra, minnes jag ej, men väl att vi snart befunno oss
i den häftigaste dispyt. Det gick så då, som alltid
sedermera. Vi ha aldrig samtalat utan att disputera, och då vi
aldrig kommit överens, torde därav den slutsatsen också
dragas, att vi i själva verket aldrig förstått varandra. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:45 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/3/0130.html
