Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tegnér och hans efterföljare - Tegnér som ung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vet ej hur det i detta avseende förhöll sig med Tegnér.
Jag trodde mig åtminstone förstå honom.
Jag erfor snart, att man med honom icke kunde föra
något ordentligt resonnemang. Han vek av och undan,
och återkom ständigt; och man visste lika litet gången av
hans tankar som solstrålens väg genom löven. Ty allt,
vad han sade, blänkte.
Egentligen upprepade han detsamma, fast med andra ord.
Likväl kunde man med skäl om honom säga, att han var
evigt samme, evigt ny. Det var ett stjärnfall av
bländande hugskott, infall på infall, ett verkligt fyrverkeri i
skogens dunkelhet. Så kunde man väl lära känna honom,
men kom ej längre i saken. Jag kom helt varm från mina
första filosofiska studier, visserligen med mer aning av än
insikt i det tingens inre sammanhang, som alltid mer än
något annat intresserat mig. Jag vill ej säga, att detta
sammanhang ej existerade för Tegnér. Det låg i hans känsla,
men outvecklat, och han tillät ingen stråle av sitt snille
att falla på det dunkel, vari det låg begravet. Allt sådant
fördömde han opåsett såsom tyskeri och gräl. Vid varje
försök till en ordentlig slutledning vände han sig åt sidan
för att äta lingon bredvid vägen, eller att se efter en
fågel, eller att beskåda en skuttande ekorre.
Vi följdes hela den dagen. — Han föreföll mig såsom
ett naturväsende, såsom en grann fågel, såsom en genius
med glänsande vingar. Jag har ej känt någon, om vilken
man med mer skäl kunnat säga, att han var en
ögonblickets varelse. Han var ögonblickets genius. Ingen har
så fångat det som han; dess finaste färgdoft, dess
flyktigaste glans fästade han ögonblickligt i en bild, som fick
diamantens ljus och färgskiftning.“
Tegnér hade vid denna tid tack vare sina gynnare i
Lund fått några små inkomstbringande befattningar vid
akademien, som möjliggjorde för honom att år 1806 föra
Anna Myhrman som sin brud till Lund.
1810 erhöll han professors titel och blev 1812 utan
ansökan innehavare av den för honom nybildade grekiska
professuren; samtidigt vigdes han till präst för att kunna
innehava prebende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
