Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tegnér och hans efterföljare - Svea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hans föregående tävlingsdikter i akademien hade varit
rena lärodikter. Åren 1809 och 1810 hade emellertid
Wallmark och Nordforss vunnit pris i akademien med
patriotiska sånger, och i deras fotspår gick Tegnér att för
sista gången där pröva sin lycka.
Svea föreligger i flera olika versioner. De viktigaste
av dessa äro fyra: den till akademien 1811 inlämnade
tävlingsskriften, den på grund av akademiens
anmärkningar företagna omarbetningen, tryckt i Svenska
Akademiens handlingar 1817; den i Tegnérs Smärre dikter 1828
upptagna, som blott företer några mindre väsentliga
ändringar, åsyftande att dämpa några starka uttryck och på
ett ställe lägga in ett mera kristligt innehåll i dikten, och
till sist den av Böttiger i de Samlade skrifterna företagna
kontaminationen, därvid ett viktigt stycke i den
ursprungliga dikten — det i vilket utmaningen mot Österns jätte
förekom och som uteslutits på grund av politiska
betänkligheter — återinsatts, varigenom onekligen en motsägelse
uppstått, då sida vid sida därmed omarbetningens fredliga
partier bibehållits.
I sin ursprungliga form är Svea på en gång en
straffdikt och en fosterländsk revanschdikt.
Dikten sönderfaller som bekant i ett alexandrinskt
huvudstycke och ett mera dityrambiskt parti.
I synnerhet det förra, men även det senare, företer
talrika reminiscenser från äldre och yngre gustavianska
skalder, alltifrån Kellgren, Oxenstierna, Leopold och Lidner
till Wallin, Franzén, Nordforss, men också götiska inslag
från Geijer.
I det alexandrinska partiet utmålas tidens flärd,
veklighet och yppighet. Såsom de flesta lärodiktare, straffdiktare
eller satiriker är skalden en lovordare av den svunna tiden.
En rad dylika kväden ha vi ju i vår tidigare diktning,
och andan i denna del av Svea har anor ända till
Stiernhielm och Dalin; Choræus hade i sin 1799 prisbelönta
lärodikt Yppigheten manat fram Gustav Vasa som
förebild i motsats till tidens veklighet, andra alltifrån
Gustavianerna till Geijer hade återkallat i minnet de
gamla göters anda. Tegnér hänvisar i allmänhet till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
