Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tegnér och hans efterföljare - Dikter för Iduna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(Schellings) i metafysiken“, ehuru han visserligen själv icke var
oberörd av Schellings filosofiska mytologi och senare
begagnade den i fri uttolkning av Baldersmyten i Frithiofs
saga.
De dikter, han insände till Iduna, upptogo som oftast
de nordiska mytologiska termerna, men någon gång är
det blott en lätt omkostymering det gäller, såsom när
Cytheres stjärna förvandlas till Frejas, eller Gaia blir
Hertha och genierna bli ljusalfer. I vissa dikter
begagnade han den nordiska mytologien — liksom Schiller den
antika — endast såsom en poetisk omklädnad för sina
tankar och stämningar, vilka ej sällan äro befryndade
just med Schillers, särskilt lyckokänslan att från
verklighetens oro och elände finna hugnad i diktens, i
skönhetens värld. Så får Skidbladner — Odins skepp —
beteckna farkosten, som för människan från verklighetens
värld över till diktens lyckoplats, — en på en gång
Schillersk och romantisk tanke. Motsatsen mellan nord och
söder beröres för övrigt i denna dikt liksom ock i den
härliga Flyttfåglarna; samma motsats, sådan den ter
sig i dikt och konst, varieras i Svanen och fjälltrasten
och även i Romresan, i vilken dikt skildras
konstnärsödets tragik, då konstnären ryckes upp ur hemlandets
jord för att vistas i konstens hemland, men vid
hemkomsten finner sig såsom främling.
Politiska tidsstämningar spela även in och skänka sin
prägel åt olika dikter. I Majsången (från 1812) är
en glad, frimodig stämning förhärskande. Det gällde att ej
låta tyranniet resa sin tron i Norden, och Tegnér hoppades,
att utvecklingen skulle leda därhän, att än en gång
vapnen, kanske i förbund med Napoleon, skulle riktas mot
öster — det är som man ser revanschtankarne från den
ursprungliga Sveadikten, som åter vakna, om ock
uttrycken äro något förblommerade. Men den svenska
politikens utveckling gick dock icke åt detta håll. Tvärtom.
Och i Nyåret 1813, som avsågs för Iduna, men som
ratades av Geijer såsom alltför dyster, utslungade han
sin förbannelse över det gångna året, dess blodbad,
som lett till Napoleons nederlag och kosackernas triumf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
