Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tegnér och hans efterföljare - Frithiofs saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“fornaldarsaga“, alltså icke en verklig fornsaga som
Volsunga eller Hervararsagan, utan en romantisk medeltidssaga,
en s. k. “lygissaga“ från tiden omkring 1300 med gjord
hednisk bakgrund. Men i denna saga genomskimrar i
motsats till de klassiska ättesagornas ödestro en mera katolsk
uppfattning av den personliga förtjänstens och den
rättvisa sakens seger, sådan den uppenbarar sig i de
medeltida gudsdomarna. I denna belysning betraktar Frithiof
i den gamla sagan själv sin sak, och hans försonande av sin
skuld genom motgångar och prövningar bär i viss mån en
kristen karaktär. Om denna dess innebörd var knappast
Tegnér medveten, men han gladde sig åt att i den gamla
sagan, som han antog vara hednisk, återfinna åskådningar
samsläktade med hans eget föreställningssätt. Och
egendomligt nog är det enda ställe i den fornnordiska
litteraturen, där Balderskulten omtalas, just Sagan om Frithiof,
varför denna passade så väl för Tegnér, som i
Baldersmyten såg asalärans kärna.
Skuldmotivet och försoningen bilda, som sagt,
huvudtemat i diktens senare hälft, som emellertid i stort sett
är den tidigare tillkomna.
Tegnér har härvid starkare än i sagan betonat
skuldmedvetandet hos hjälten, den trängtan efter försoning, den
självprövning, som Frithiof ådagalägger, och det oaktat
han snarast mildrat Frithiofs skuld, i det Frithiof icke
som i sagan av ringaktning mot guden håller sina
kärleksmöten i Baldershagen och icke heller underhjälper
tempelbranden. Men han har i varje fall ådragit sig en inre
skuld genom sitt trots mot gudarne, sitt övermod.
Härutinnan ligger givetvis en beröring med den antika
tragediens hjältar, som genom sitt övermod utmanade gudarne
och ödet. En parallell till det sätt, varpå Tegnér i
Frithiof förvandlar den yttre skulden till en inre, finnes i
Goethes likartade omdiktning av Orestes’ skuld i Iphigenie;
och i båda dikterna slås i viss mån en bro mellan
hednisk och kristen försoningsuppfattning. I
avslutningsdikten möta vi ju för övrigt Tegnérs subjektiva
tolkning av försoningsläran. I ett brev till Geijer med
anledning av Thorildsåtalet fördömde han obetingat teorien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
