Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den borgerliga romandikten och Fredrika Bremer. Sensationsromaner - Teckningar utur hvardagslifvet - Presidentens döttrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
litteratur, en realism och en humor av annan, finare och mera
känslig art än Cederborghs. En del partier i boken äro
rent romaneska och smaka av den äldre tidens utländska
fantasiromaner; det, som lever, är däremot de delar av
Familjen H., där den resignerade, husliga, oegennyttiga
“husrådinnan“ Beata Hvardagslag talar ur sitt eget varma
hjärta och berättar okonstlat, låt vara med någon sötma
i tonen, om vardagslivets förhållanden.
Mottagandet av dessa skildringar var det bästa så hos
kritik som publik; bl. a. visade Brinkman henne stort
erkännande, och Franzén, familjens gode vän, akademiens
sekreterare, var säkerligen primus motor till att Svenska
Akademien på nyåret 1831 ägnade “ett obekant
fruntimmer“ sin mindre guldpenning för dessa teckningar, “som
röjde ej mindre snille än tankegåva“.
Fredrika Bremer hoppades nu ha funnit ett verkligt
levnadskall. Hon ville använda romanen såsom medel att
tolka, vad hon hade på hjärtat i livets frågor.
Tendensdikten blev henne alltså en livsuppgift. Men för att kunna
bliva lärarinna måste hon utbilda sig själv, och hon blev
nu allt mera ivrig att lära veta allt. Så mottog hon
impulser från den mångbildade Brinkman, från en engelsk
dam, Frances Lewin, som vid denna tid blev gift i
Stockholm med en ansedd jurist, von Koch, och som lät henne
göra bekantskap med den dåtida engelska liberalismen och
dess filosofiska och nationalekonomiska teorier,
representerade av den utilistiske moralfilosofen Bentham; slutligen
och icke minst från en elementarlärare i Kristianstad, där
hennes äldsta syster var gift, rektorn P. J. Böklin, en
hegelian, vars undervisning och råd haft ett icke ringa
inflytande på utvecklingen av hennes andliga personlighet.
Under dessa intryck växte barnkammarens lilla frågvisa
flicka upp till en allvarlig spörjerska rörande livets högsta
spörsmål, och under denna utveckling kände den förut
förtvivlade sig innerligt lycklig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
