Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den borgerliga romandikten och Fredrika Bremer. Sensationsromaner - Blanche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en rad spännande, men rätt osannolika händelser, ömsom i
den svenska huvudstaden, med vars liv i gator och gränder
författaren visade sig väl förtrogen, ömsom i Petersburg,
vidare de mustiga brottmålsromanerna Vålnaden (1847)
och Banditen (1848) samt den mera känslosamma Första
älskarinnan och till sist Sonen af Söder och Nord
med motiv från februarirevolutionen, vari Blanche utnyttjat
en del intryck från en Parisvistelse och där hans allt
starkare vordna frihetssympatier giva sig luft.
Blanche’s romaner lida av uppenbara svagheter i en
alltför färglagd karaktärsteckning med kända typer från den
gällande följetongsromanen: änglalika flickor, som nödgas
vistas bland mänsklighetens avskum, skurkar på samhällets
höjder eller i storstadens brottslingstillhåll, de senare dock
möjliga att omvända, vidare hopande av gräsligheter och
hemska effekter, slutligen en rätt hållningslös grannlåtsstil.
Men han äger stor förmåga att berätta, han fängslar
läsaren och håller intresset vaket.
Den lokalfärg, han lyckats giva sina huvudstadsromaner,
samt en tillsats av älskvärd känslighet och godlynt,
folklig humor komma honom till godo i de smärre
berättelser, som så småningom blevo det huvudsakligaste
området för hans författarskap och där han skördade sina
mest varaktiga lagrar: Taflor och berättelser ur
Stockholmslifvet (1845), Berättelser efter klockaren i
Danderyd (1856) och framför allt de ursprungligen i
den av honom någon tid redigerade Illustrerad Tidning
meddelade Bilder ur verkligheten, som omfatta
Hyrkuskens berättelser, En prestmans anteckningar, En
skådespelares öden och Strödda anteckningar (1863—1865).
De hava bevarat sin popularitet i vida kretsar och gjort
Blanche till “Stockholmsskildraren“ framför andra. Bland
alla de skildrade personligheterna, av vilka skolgossen Kalle
Utter blev alldeles särskilt omtyckt, skönjer man — vilken
mask han än anlagt — också författarens egen älskvärda,
lätt entusiasmerade, känsliga personlighet, som bevarat de
folkliga traditionerna från hovsmedshemmet i Sporrongska
gården, även sedan han kommit sig upp och genom arv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
