- Project Runeberg -  Huvuddragen av Sveriges litteratur / 3. 1800-talet /
212

(1917-1918) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teaterförfattarne: Beskow, Börjesson, Blanche och andra - Börjesson - Blanche

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

212
men avvisades. “Bjud Bonden gröt, han det förstår sig
på“, skrev den harmsne författaren i en tillägnan, som
trycktes i ett fåtal exemplar, med tanke på att den kung-
liga scenen föredragit stycken av Herman Bjursten och
Oscar Wijkander framför hans skådespel. Detta kom i
stället upp å Stjernströms Mindre teater, där Torsslow
uppbar huvudrollen Gustav Vasa. Stycket skildrar den-
nes sista år och de sorger, Cecilias kärleksäventyr och
Eriks oförstånd vålla honom. Det är snarare en historisk
romantisk genrebild än en historisk tragedi. Skalden har
framställt ett allmänt människoöde — en gammal fars
sorg över sin dotters nesa såsom föranledande hans bort-
gång — i en historisk ram med kända namn. Men här
och var blir tonen för vardaglig. Man väntar väldigare
konflikter vid skildringen av denna aftonsols nedgång.
Men det finns obestridliga skönheter även i detta drama,
drag av dramatisk kraft och av lyrisk poesi, och stycket
har även på senare tid gjort stor scenlycka.
Börjesson upptog mycket illa den kritik, som enskilt
eller offentligt ägnades hans verk, och var ständigt färdig
till gensvar. Han insåg dock själv, vad han saknade,
då han icke i sina bästa dagar fått hålla på med det
poetiska hantverket. Men vad — suckade han — kunde
han icke möjligtvis ha blivit under andra blidare förhål-
landen, och i efterskriften till sitt postuma verk känne-
tecknade han sig ock med riktig aning såsom föregångaren,
“den gråa strimma blott, som grydde och på den nya
morgonrodnan tydde“.

*


Blanche. ’Så vemodigt såg icke 1840 —50-talens andre alsterrike
och populäre dramatiker på sitt värv, och han tog det nu
icke heller så allvarligt. Det var August Blanche, som
efter att just icke hava skördat några lagrar som publicist
däremot — alltifrån 1843 — visade sig vara en fram-
gångsrik författare för scenen. Tillsammans med Nya
teaterns kapellmästare J. N. Ahlström hade han satt ihop
“ett lustspel med sång i fyra akter“, Positivhataren,
som framställde en rad Stockholmstyper, en källarmästare,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/3/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free