Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teaterförfattarne: Beskow, Börjesson, Blanche och andra - Blanche - F. A. Dahlgren - Jolin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
tragiska sånggudinnan, märker man i Blanches prosaskåde-
spel alltför mycket “die Mache“; det är frukten av en
teaterhabitués skickliga arrangeringsförmåga, en följd hi-
storiska tablåer utan annan enhet än den, som huvudpersonens
levnadsöde erbjuder. Egentligen kan man anse Blanches
allvarliga dramatik vara en avkomling av den riktning,
som härskade vid seklets början. Engelbrekt och hans dal-
karlar företer sålunda en omisskännelig likhet med Kotzebues
dramatiserade krönika Gustav Eriksson Vasa, som i Torsslows
bearbetning just uppförts en mängd gånger åren 1837—44,
en framgång, som säkerligen eggat Blanche att även upp-
taga ett svenskt historiskt ämne. Tack vare det nationella
affektionsvärdet i Engelbrekts patetiska uttalanden och i
den uppriktige Dalabonden Sven Ulfssons mera humoristiska
repliker slog även detta försök an, trots det att prosastilen
var alltför mycket skriven, för litet talad och tyngdes av
långa vältalighetsstycken i kriastil. Historisk stil saknas
alldeles. Ty Engelbrekt talar mera snarlikt en 1840-talets
riksdagsman i borgar- eller bondeståndet än en dala-
hövding från 1400-talet.
Någon betydande dramatiker var Blanche således icke.
Men han har en stor förtjänst. Han har lyckats — vad
Börjesson och Beskow icke kunnat — få ett svenskt
drama åter upp på en svensk scen, och följande drama-
tiker stå därför i en ej ringa tacksamhetsskuld till honom.
F. a. DaM- Andra populära teaterförfattare under 1840-talet voro
gren E. A. Dahlgren, författare till det delvis sentimentala, delvis
muntra tal- och sång- och dansspelet Vermländingarne
(1846), som ensamt i Stockholm uppförts mei’ än tusen
gånger, samt Johan Jolin, vars alster dock numera för-
Joiin. svunnit från skådebanan. Denne debuterade 1845 på en
gång som dramatiker och skådespelare i det icke syn-
nerligen betydande men roliga förklädnadslustspelet En
komedi. Jolins mest uppmärksammade arbeten falla
emellertid inom området av det borgerliga tendens- och
sensationsskådespelet, som nu var på modet i utlandet. Så
Mäster Smith eller Aristokrater äro vi alla (1847),
där han riktar ett angrepp mot ståndshögfärden i olika
klasser, hos det adelshatande borgerskapet såväl som inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
