Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teaterförfattarne: Beskow, Börjesson, Blanche och andra - Finsk dramatik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
aristokratien, och för övrigt utvecklar en tragisk intrig, lika
spännande som i trots någon sensationsroman, vilket än mer
var förhållandet i Barnhusbarnen eller Verldens dom
(1849), en äktenskaplig sensationshistoria, där färgerna voro
tjockt pålagda; nog så lyckat var ett tredje tendensskådespel,
Smädeskrivaren eller Vänner och ovänner (1862),
som delvis erinrade om Läkaren, och vars sedeskildring
var överlägsen den i Jolins föregående stycken. Under det
att styckenas allvarliga innehåll numera verkar mäkta för-
åldrat, äga de komiska figurerna och partierna större livs-
kraft.
Aven i Finland, där svenska teatertrupper uppträdde, 1 Fil,is^1
tillkommo några original, som blevo repertoarstycken å
ömse sidor om Bottniska viken.
Zacharias Topelius företog sig att dramatisera några av
sina berättelser. I Efter femtio år (1851) — en dramati-
sering av novellen Gamla baron på Rautakylä — gav han
ett sensationsstycke, som i hårresande brottmålseffekter täv-
lade med fransk boulevarddramatik; det bästa var pro-
logen, en kanske nog färglagd tidsbild från det sedeslösa
gustavianska hovlivet.
Betydelsefullare var hans femaktsskådespel Regina von
Emmeritz, där han företagit en tragisk omdiktning av
några kapitel i Eältskärns berättelsers första cykel. Han
har därvid enligt sina egna ord velat låta Regina långt
mer än i romanen framstå såsom ett förkroppsligande av
sin tids religiösa och politiska fanatism. Vissa drag hos
hjältinnan erinra om Schillers Jeanne d’Arc, men i det hela
är stycket ett något ofullgånget alster i den franska ny-
romantiska skolans smak, och Topelius har själv förklarat,
att det är tillkommet under inflytande av Victor Hugos
drama, särskilt Hernani.
Av djupare tragisk innebörd var otvivelaktigt den unge,
tidigt sinnessjuke Josef Julius Wecksells märkliga sorgespel
med ämne från hertig Karls strider i Finland, Daniel Hjort
(1862), en mäktig studie i Shaksperes stil; huvudpersonen
är visserligen utrustad med en del Hamletska drag, men
självständigt tänkt, en folkets målsman, buren av demo-
kratiskt patos, klasshat och släkthämnd i sin kamp mot de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
