Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runeberg och den svenskfinländska dikten - Elgskyttarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
, Elg-
skytian
222
utmärkta smådikter, vilkas knappa, pregnanta stilkonst
står i så avgjord motsats till ordrikedomen i den samtida
svenska, mera retoriska lyriken. Typisk är den gripande
dikten om bonden Paavo.
I hemlandet väckte Runebergs första diktsamling ringa
uppmärksamhet, men i Sverige förekommo erkännande ut-
talanden, och från Franzén, vars ungdomsdiktnings enkla,
naturliga tonart icke varit utan betydelse för Runebergs skald-
skap, mottog den unge diktaren ett riddarslag, då Franzén
uttalade sin förvissning, att hans gamla fädernesland i
Runeberg hölle på att frambringa en stor skald.
Under de följande åren 1832 och 1833 utkommo dels
eposet Elgskyttarne, dels en andra samling Dikter.
Elgskyttarne är i viss mån epokgörande i svensk dikt-
ning. I en form, som nära ansluter sig till den forn-
grekiska dikten och dennas efterbildningar inom den tyska
klassicismen — Voss och Goethe —, ger den en rent rea-
listisk skildring av samtida finskt (t. o. m. finsktfinländskt)
folkliv, en etnografiskt trogen bild med utomordentligt
sinne för det nationellt karakteristiska, för lokalfärgen och
för de egenartade personligheterna. Här har tvivelsutan
den Walter Scottska lokalskildringen och känslan för lan-
dets och folkets egenart inspirerat Runeberg att på sitt
område skapa något likartat. Uppslaget att framställa
enkla figurer av folket — en hemmansägare som den raske
Matthias i Kuru, en torpare som den välförst åndige Petrus,
en stavkarl som den aktade tiggaren Aron — såsom huvud-
personer i en episk dikt var nytt och fann snart nog efter-
följd i den rikssvenska litteraturen — men där inom prosa-
dikten (Almquist och friherrinnan Knorring).
I den andra diktsamlingen ingick bl. a. ett episkt
stycke Grafven i Perrho, med vilket Runeberg tävlat i
Svenska Akademien 1831, men för vilket han endast er-
hållit andra priset, en skildring från kriget 1741, om en
ung bondson, vars far misstänker honom för att ha av feg-
het dragit sig undan striden, där hans fem bröder stupat,
men som tvärtom visar sig ha utfört ett stordåd —•
han är blott en “dröjare“, som när han väl kommer med,
överträffar alla andra. Det finnes drag både av grekisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
