Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runeberg och den svenskfinländska dikten - Kritik av den svenska diktningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kritik av
den sven-
ska dikt-
ningen.
224
finländska synpunkter spelat någon roll i den hållning,
som det Runebergska Morgonbladet intog gent emot Sveriges
dåvarande litteratur, mot vilken han, som ovan nämnt,
ställde sig mycket kritisk. Helsingfors Morgonblads —
d. v. s. Runebergs — artiklar åren 1832-1833 beteckna
nämligen den första målmedvetna reaktionen från ett yngre
släkte mot nyromantikens svenska målsmän, och även mot
Tegnérismen. Men icke heller mot den gamla akademiska
skolan var han nådig. I “Några ord om Svenska Akademiens
valspråk Snille och Smak“ påvisade Runeberg onödigheten
av att foga ordet“ smak till snillet“, i en anmälan av Euphro-
synes dikter visade han sig allt annat än blid mot den
akademiska litteraturen, han ansåg, att den nya skolans
huvudsakliga förtjänst bestått i den negativa bragden att
ha störtat den gamla; den ersatte de äldre författarnes
praktiska lärodikt med en senare tids metafysiska didak-
tik och glömde, att filosofiska satser, klädda i meter,
icke vore poesi; “då de gamle redigt sade mycket obetyd-
ligt, sade de yngre mycket obetydligt tillika oredigt“. Nya
skolans humorist, vårsångaren Dahlgren, fick välförtjänta
rapp för sin familjära pratsamhetston och sitt alltför rikliga
användande av naturljud, och Runeberg ger en ganska träf-
fande parodi både av hans prosa och hans vers; en finländsk
eftersägare av nyromantik och göticism, A. I. Arwidsson,
medarbetare i Poetisk Kalender, parodierades i en upp-
sats om en tilltänkt epopé “Nordens kraft“, därvid även
Tegnér och Beskow fingo några hugg i förbifarten, och
det gängse poetiska bildspråket karakteriserades skämtsamt
i en “naturalhistorisk beskrivning över den poetiska örnen“.
I sitt gyckel med örnklichén gav Runeberg uttryck åt en
nyare tids avsmak för den osanna, inadekvata bilden, för
den Tegnérska idéassociationen med dess kontamination
av motstridande bilder: “örnen med fjärilsvingar“. Ett
mera genomfört angrepp utförde han i den grymma kritiken
av Beskows prisbelönta praktstycke “Sveriges anor“, som
han betecknade såsom en “misslyckad patriotisk komposi-
tion“.
Sina invändningar mot den svenska diktningen samman-
fattade han i En blick på Sveriges nu gällande poe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
