Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runeberg och den svenskfinländska dikten - Stenbäck - Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
visar en benägenhet för stora ord och bildprakt, som är
rätt vitt skild från den Runebergska enkelheten.
Enklare, mera äkta och i detta avseende befryndad med stenbäck.
Runeberg är då den pietistiske prästen Lars Jacob Sten-
bäck, med vilken han skiftade hugg år 1838 i frågan om
livsglädjens berättigande. Hans lilla diktsamling, som färgas
av en djupt allvarlig världsåskådning, innehåller alster av
en gripande, märgfull, dyster poesi, sådana som: En natt,
Till sorgen, Mitt finska fosterland, skaldestycken av
sublim egenart.
Vida mera känd, vida mer alsterrik och skattad än Sten- Topeiius.
bäck var en annan betydande lyriker, som näst Runeberg
är Einlands populäraste skald, så i hemlandet som i Sverige,
den förut såsom prosadiktare och dramatiker omtalade Zacha-
rias Topeiius.
Topeiius hade som ung varit inackorderad i Runebergs
hem, och man skulle väntat, att han i sin poesi blivit
hans efterföljare. Så kan dock icke sägas vara fallet. Väl
finnes det beröringspunkter i det enkla, ofta idylliskt naiva,
realistiska uttryckssättet, men Topeiius gick andra vägar
än sin store föregångare, och denne komplimenterade också
den unge nybörjaren, därför att han icke blev hans apa. Den
romantik, som enligt vad Söderhjelm i sin bok om “Abo-
romantiken“ visat, slagit så djupa rötter i den äldsta linska
universitetsstaden, men som egentligen endast tillfälligt
påverkat Runeberg, tog däremot helt Topeiius fången. Han
är bland Einlands skalder den mest utpräglade roman-
tikern. “Lycksalighetens 0“ hade ock i hög grad behagat
den sextonårige Topeiius. Eljes var han till en början
starkt beroende av Almquist, och hans första dikter blevo
just klandrade för drag av mystik och Almquistimitation.
Bland hans tidigare dikter från 1830-talet och början av
1840-talet, samlade i den första flocken Ljungblommor
(1845), som sedan följdes av ytterligare två (1850 och
1854), äro dock många, i vilka hans egenart gör sig
gällande med dess av finsk natur och finsk folkdikt be-
själade romantiska poesi. Kalevala och Kanteletar hava
nämligen mäktigt påverkat hans diktning under årtiondet
1835—45, och han har stundom upptagit den orimmade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
